Fallet med Star Taxi-appen: EU:s reglering av samåkning utformas

I och med att digitala plattformar spelar en allt större roll för att underlätta transporttjänster har det uppstått juridiska frågor om hur de ska klassificeras och i vilken utsträckning de ska omfattas av tillsyn. Kärnfrågan är om dessa plattformar endast ska behandlas som mellanhänder enligt direktiv 2015/1535 eller om deras roll sträcker sig till tillhandahållande av transporttjänster, vilket innebär att de ska omfattas av strängare nationella bestämmelser. Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) har behandlat denna fråga i olika mål, bland annat i Star Taxi App som ger ytterligare klarhet i de rättsliga skillnader som gäller för plattformar för samåkning och taxisamordning.

Förståelse för det regulatoriska landskapet

Enligt EU-lagstiftningen spelar klassificeringen av digitala tjänster en avgörande roll för att fastställa deras regleringsskyldigheter. I direktiv 2015/1535 definieras en "informationssamhällets tjänst" som en tjänst som är

1. Förutsatt för ersättning,
2. Genomförs på distans,
3. Levereras via elektroniska medel,
4. Inleds på begäran av en mottagare.

I princip åtnjuter tjänster som uppfyller dessa kriterier ett visst rättsligt skydd, vilket begränsar EU-medlemsstaternas möjlighet att införa restriktiva åtgärder såsom licensiering eller operativa kontroller om inte särskilda förfaranden följs, inklusive anmälan till Europeiska kommissionen.

Transporttjänster är dock uttryckligen undantagna från detta direktiv och omfattas istället av nationella regelverk, som omfattar krav på licensiering, operativ tillsyn och priskontroll. Klassificeringen av digitala plattformar som är verksamma inom mobilitetssektorn beror på deras grad av inblandning i den centrala processen för leverans av tjänster, vilket avgör om de fungerar enbart som mellanhänder eller som transportleverantörer.

Star Taxi-fallet: juridisk granskning

I november 2020 meddelade Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) dom i målet SC Star Taxi App SRL mot Bukarests kommun (Mål C-62/19). Målet gällde om Star Taxi, en digital plattform som kopplar samman passagerare med licensierade taxichaufförer, skulle klassificeras som en informationssamhällets tjänst eller en transporttjänsteleverantör.

EU-domstolen fann att Star Taxi är verksamt som en informationssamhällstjänst snarare än som en transportleverantör. Beslutet grundades på följande nyckelfaktorer:

1. Star Taxi kopplar uteslutande ihop passagerare med licensierade taxichaufförer, som redan är reglerade enligt nationella transportlagar. Deras leverantörer finns på marknaden och är redan reglerade.
2. Plattformen inför inte prispolicyer eller fastställer biljettpriser; dessa regleras av de nationella licensmyndigheterna.
3. Den tillhandahåller inte ytterligare transportrelaterade tjänster, t.ex. hantering av fordonsflottan eller anställning av förare.
4. Företaget kontrollerar inte förarnas scheman, arbetsvillkor eller beteende utöver att underlätta digitala anslutningar.
5. Den tjänst som Star Taxi erbjuder skiljer sig från samåkningsplattformar som Uber, där plattformen utövar betydande kontroll över biljettpriser, förarverksamhet och kundinteraktioner.

Star Taxi inte påverkar det faktiska tillhandahållandet av transporttjänster utöver att möjliggöra digital kommunikation, slog EU-domstolen fast att den omfattas av klassificeringen som en informationssamhällets tjänst. Bukarest kommuns restriktiva licenskrav ansågs därför vara oförenliga med EU-rätten.

Konsekvenser för digitala plattformar

Den Stjärntaxi Avgörandet förfinar ytterligare den rättsliga förståelsen av digitala transportplattformar genom att skilja mellan de som endast fungerar som mellanhänder och de som utövar betydande kontroll över transporttjänster. Till skillnad från Uber, som klassificerades som en leverantör av transporttjänster på grund av sin prissättningspolicy, förarkontroll och direkta hantering av körförhållanden, erkändes Star Taxi som en mellanhand. Denna distinktion är avgörande för plattformsoperatörer som navigerar mellan regelverk i olika jurisdiktioner.

Viktiga faktorer som påverkar plattformsklassificeringen är bland annat

1. Huruvida plattformen anställer förare utan licens som uteslutande förlitar sig på den för att tillhandahålla tjänster.
2. Huruvida plattformen fastställer villkor för tillhandahållande av tjänster, t.ex. prissättning, arbetstider eller avtalsenliga skyldigheter.
3. Huruvida plattformen utövar kontroll över förarnas tillgång till tjänsten.

I takt med att digitala mobilitetslösningar fortsätter att utvecklas måste tillsynsmyndigheter och plattformsoperatörer noga överväga dessa skillnader för att säkerställa efterlevnad av både EU-regler och nationella regler och samtidigt främja innovation inom sektorn.