Rättsliga slutsatser om driften av internetplattformar relaterade till transporttjänster baserat på Star Taxi-fallet

YTTRANDE FRÅN GENERALADVOKAT SZPUNAR

https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf;jsessionid=1B1ECA1D19F674B9B5A28F3FFB93686C?text=&docid=230875&pageIndex=0&doclang=en&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=27754592

levereras den 10 september 2020 (1)

Mål C-62/19

Star Taxi App SRL

v

Unitatea Administrativ Teritorială Municipiul Bucureşti prin Primar General,

Allmän rådgivare i kommunen Bucureşti,

berörda parter

IB,

Camera Naţională a Taximetriştilor din România,

D'Artex Star SRL,

Auto Cobălcescu SRL,

Cristaxi Service SRL

(Begäran om förhandsavgörande)
från Tribunalul București (regional domstol i Bukarest, Rumänien))

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv (EU) 2015/1535 - Artikel 1.1 b - Begreppet "informationssamhällets tjänster" - Tjänst som sätter taxikunder i direkt kontakt med taxichaufförer - Obligatorisk taxibokningstjänst för taxibilar som tillhör godkända transportörer - Artikel 1.1 e - Regel om tjänster - Anmälningsskyldighet - Direktiv 2000/31/EG - Artikel 4 - Förhandstillstånd - Tillståndssystem som inte är särskilt och uteslutande inriktade på informationssamhällets tjänster - Direktiv 2006/123/EG - Artiklarna 9 och 10 - Tillståndssystem för tjänsteverksamhet)

Inledning

1. I EU-lagstiftningen fastställs särskilda regler för en viss kategori av tjänster, nämligen "informationssamhällets" tjänster, det vill säga tjänster som tillhandahålls på distans på elektronisk väg eller, enkelt uttryckt, huvudsakligen via internet. Enligt EU-lagstiftningen omfattas sådana tjänster av principen om ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna samt av ett antal lättnader när det gäller etablering i tjänsteleverantörernas respektive ursprungsmedlemsstater.
2. Det är dock inte alltid lätt att skilja mellan en informationssamhällets tjänst och en "traditionell" tjänst när olika typer av tjänster utgör en integrerad del av en sammansatt tjänst. Detta är särskilt fallet med stadstransporttjänster som bokas på elektronisk väg. Domstolen har redan haft tillfälle att ge viss vägledning om denna åtskillnad under särskilda omständigheter. (2) Sådan vägledning är emellertid inte nödvändigtvis avsedd att tillämpas under olika omständigheter.
3. En annan svårighet uppkommer när nationella bestämmelser reglerar "traditionella" tjänster av samma ekonomiska karaktär som informationssamhällets tjänster. Det är därför nödvändigt att fastställa i vilken utsträckning och, i förekommande fall, under vilka omständigheter unionsrätten tillåter att dessa regler tillämpas på den senare kategorin av tjänster. En ytterligare fråga uppstår när det råder tvivel om huruvida de regler som antagits för att reglera "traditionella" tjänster faktiskt är avsedda att tillämpas på informationssamhällets tjänster, på grund av att de senare är specifika eller nya. (3)
4. Alla dessa olika frågor aktualiseras i förevarande mål och ger därmed domstolen tillfälle att klargöra sin rättspraxis på området. Rättsligt sammanhang Europeiska unionens lagstiftning
5. Enligt artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden ("Direktiv om elektronisk handel") (4)

"I detta direktiv används följande beteckningar med följande betydelser:

(a) "informationssamhällets tjänster": tjänster i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 98/34/EG, ändrat genom direktiv 98/48/EG, [(5)]

6. I artikel 4 i det direktivet föreskrivs följande:

'1. Medlemsstaterna skall se till att tillträde till och utövande av verksamhet som leverantör av informationssamhällets tjänster inte får underkastas krav på förhandstillstånd eller något annat krav med motsvarande verkan.

2. Punkt 1 ska inte påverka tillståndsordningar som inte är specifikt och uteslutande inriktade på informationssamhällets tjänster ...
3. I artikel 2.1 och artikel 2.2 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (6) föreskrivs följande:

'1. Detta direktiv skall tillämpas på tjänster som tillhandahålls av tjänsteleverantörer som är etablerade i en medlemsstat.

2. Detta direktiv skall inte tillämpas på följande verksamheter:

...

(d) Tjänster inom transportområdet, inbegripet hamntjänster, som omfattas av avdelning [VI] i [EUF-fördraget];

...'

8. Enligt artikel 3.1 första meningen i detta direktiv:

"Om bestämmelserna i detta direktiv strider mot en bestämmelse i en annan gemenskapsrättsakt som reglerar särskilda aspekter av tillträdet till eller utövandet av en tjänsteverksamhet inom särskilda sektorer eller för särskilda yrken, skall bestämmelsen i den andra gemenskapsrättsakten ha företräde och tillämpas på dessa särskilda sektorer eller yrken.

9. Artikel 9.1 i detta direktiv föreskriver följande:

'1. Medlemsstaterna får inte göra tillträdet till eller utövandet av en tjänsteverksamhet beroende av ett tillståndssystem om inte följande villkor är uppfyllda

(a) Tillståndssystemet inte diskriminerar leverantören i fråga;

(b) Behovet av ett tillståndssystem är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset;

(c) det eftersträvade målet inte kan uppnås genom en mindre restriktiv åtgärd, särskilt på grund av att en kontroll i efterhand skulle ske för sent för att vara verkligt effektiv.

10. Slutligen anges i artikel 10.1 och 10.2 i detta direktiv följande:

'1. Tillståndssystem skall grundas på kriterier som utesluter att de behöriga myndigheterna utövar sin bedömningsrätt godtyckligt.

2. De kriterier som avses i punkt 1 ska vara följande:

(a) Icke-diskriminerande;

(b) motiveras av ett tvingande hänsyn till allmänintresset;

(c) står i proportion till detta mål av allmänt intresse;

(d) klar och otvetydig;

(e) mål;

(f) offentliggöras i förväg;

(g) vara transparent och tillgänglig.

11. I artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (7) föreskrivs följande:

'1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges

...

(b) tjänst: varje tjänst inom informationssamhället, dvs. varje tjänst som normalt tillhandahålls mot ersättning, på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare.

Vid tillämpningen av denna definition:

(i) "på distans" innebär att tjänsten tillhandahålls utan att parterna är närvarande samtidigt;

(ii) "på elektronisk väg": att tjänsten sänds från början och tas emot på destinationsorten med hjälp av elektronisk utrustning för behandling (inklusive digital komprimering) och lagring av data, och helt sänds, befordras och tas emot via tråd, radio, optiska medel eller andra elektromagnetiska medel;

(iii) "på individuell begäran av en tjänstemottagare": att tjänsten tillhandahålls genom överföring av uppgifter på individuell begäran.

En vägledande förteckning över tjänster som inte omfattas av denna definition finns i bilaga I;

...

(e) regel om tjänster: ett krav av allmän karaktär som rör tillträde till och utövande av tjänsteverksamhet enligt punkt b, särskilt bestämmelser om tjänsteleverantören, tjänsterna och tjänstemottagaren, med undantag för alla regler som inte specifikt avser de tjänster som definieras i den punkten.

Vid tillämpningen av denna definition:

(i) En regel ska anses vara särskilt inriktad på informationssamhällets tjänster om, med beaktande av dess motivering och dess dispositiva del, det särskilda syftet med alla eller vissa av dess enskilda bestämmelser är att reglera sådana tjänster på ett uttryckligt och målinriktat sätt;

(ii) En regel ska inte anses vara särskilt inriktad på informationssamhällets tjänster om den endast påverkar sådana tjänster på ett implicit eller oavsiktligt sätt;

(f) teknisk föreskrift: tekniska specifikationer och andra krav eller föreskrifter för tjänster, inbegripet tillämpliga administrativa bestämmelser, som rättsligt eller faktiskt skall följas vid saluföring, tillhandahållande av en tjänst, etablering av en tjänsteoperatör eller användning i en medlemsstat eller en större del av en medlemsstat, samt medlemsstaternas lagar och andra författningar, med undantag av dem som avses i artikel 7, som förbjuder tillverkning, import, saluföring eller användning av en produkt eller som förbjuder tillhandahållande eller användning av en tjänst eller etablering som tjänsteleverantör.

...

Det rör sig om tekniska föreskrifter som utfärdats av de myndigheter som utsetts av medlemsstaterna och som finns upptagna i en förteckning som upprättas och vid behov uppdateras av kommissionen inom ramen för den kommitté som avses i artikel 2.

...'

12. Enligt artikel 5.1 första stycket i detta direktiv:

"Om inte annat följer av artikel 7 skall medlemsstaterna omedelbart till kommissionen överlämna varje förslag till teknisk föreskrift, utom när det endast överför den fullständiga texten till en internationell eller europeisk standard, i vilket fall det är tillräckligt med information om den relevanta standarden; de skall också till kommissionen överlämna en redogörelse för skälen till att det är nödvändigt att utfärda en sådan teknisk föreskrift, om dessa skäl inte redan framgår av förslaget.

13. Slutligen föreskrivs i artikel 10 i direktivet:

"Direktiv 98/34/EG, i dess lydelse enligt de rättsakter som anges i del A i bilaga III till det här direktivet, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i del B i bilaga III till det upphävda direktivet och i del B i bilaga III till det här direktivet.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV.

Rumänsk lag

14. I artikel 1a j och artikel 15 i Legea nr. 38/2003 privind transportul în regim de taxi și în regim de închiriere (lag nr 38/2003 om transport med taxi och hyrbil) av den 20 januari 2003 (8 ) (nedan kallad lag nr 38/2003) föreskrivs följande:

"Artikel 1a

...

(j) taxiförmedling (dispatching): en verksamhet i samband med taxitransport som består i att ta emot kundbokningar per telefon eller på annat sätt och vidarebefordra dem till en taxiförare via en komradio;

...

Artikel 15

1. Taxiförmedling får endast bedrivas inom det område som omfattas av tillståndet av en juridisk person ("beställningscentral") som innehar ett tillstånd som utfärdats av den behöriga myndigheten i enlighet med denna lag.
2. Ett taxitrafiktillstånd kan erhållas genom att följande dokument lämnas in:

(a) En kopia av det registreringsbevis som utfärdats av handelsregistret;

(b) En försäkran på heder och samvete från taxi- eller hyrbilstransportören om att bokningscentralen är utrustad med nödvändiga tekniska hjälpmedel, en komradio, en säker radiofrekvens, behörig personal och nödvändiga utrymmen;

(c) En kopia av det radiotelefonistcertifikat för de anställda vid taxibeställningscentralen som utfärdats av den behöriga kommunikationsmyndigheten;

(d) En kopia av det tillstånd att använda radiofrekvenser som utfärdats av den behöriga myndigheten.

...

5. Godkända transportföretag som tillhandahåller taxitjänster ska anlita en beställningscentral i enlighet med denna lag på grundval av ett förmedlingsavtal som ingåtts med denna central på icke-diskriminerande villkor.
6. Beställningstjänster ska vara obligatoriska för alla taxibilar som tillhör godkända transportföretag som bedriver trafik i ett område, utom i områden där färre än 100 taxilicenser har utfärdats eller där denna tjänst är frivillig.

...

8. Avtal om taxitrafik som ingås med godkända transportföretag måste innehålla villkor som fastställer parternas skyldigheter att följa reglerna om kvalitet och laglighet för den tjänst som tillhandahålls och de överenskomna priserna.
9. Taxibilar som betjänas av en beställningscentral får tillhandahålla transporttjänster på grundval av ett fast pris eller en prisskala beroende på fordonskategori, i enlighet med trafikeringsavtalet.
10. Bokningscentralen ska förse de godkända transportörer som den betjänar med en komradio för installation i taxibilar på grundval av ett hyresavtal som ingåtts på icke-diskriminerande villkor.
11. I Bukarest kommun (Rumänien) regleras taxitjänster av Hotărârea Consiliului General al Municipiului București nr. 178/2008 privind aprobarea Regulamentului-cadru, a Caietului de sarcini și a contractului de atribuire în gestiune delegată pentru organizarea și executarea serviciului public de transport local în regim de taxi (Beslut nr 178/2008 av Bukarests kommunfullmäktige om godkännande av ramförordningen, avtalshandlingar och koncessionsavtal för delegerad förvaltning av organisation och tillhandahållande av lokala offentliga taxitjänster) av den 21 april 2008 (nedan kallat beslut nr 178/2008). Artikel 21.1 i bilaga 1 till detta beslut hade ursprungligen följande lydelse:

"I Bukarest kommun ska förmedlingstjänster vara obligatoriska för alla taxibilar som tillhör godkända transportörer och får endast tillhandahållas av bokningscentraler som godkänts av den behöriga tillståndsmyndigheten i Bukarest kommun, på villkor som säkerställer att kunderna kan begära dessa tjänster per telefon eller på annat sätt via bokningscentralerna.

16. Beslut nr 178/2008 ändrades genom Hotărârea Consiliului General al Municipiului București nr. 626/19.12.2017 pentru modificarea și completarea Hotărârii Consiliului General al Municipiului București nr. 178/2008 privind aprobarea Regulamentului-cadru, a Caietului de sarcini și a contractului de atribuire în gestiune delegată pentru organizarea și executarea serviciului public de transport local în regim de taxi (beslut nr 626/19.12.2017 av Bukarests kommunfullmäktige om ändring och komplettering av beslut nr 178/2008) av den 19 december 2017 ("beslut nr 626/2017").
17. I artikel 3 i bilaga 1 till beslut nr 178/2008 i dess ändrade lydelse, som följer av artikel I i beslut nr 626/2017, anges följande:

"De termer och begrepp som används och definieras i lag nr 38/2003 har samma innebörd i denna förordning och i denna ramförordning gäller följande definitioner:

...

(Ia) Förmedling på annat sätt: verksamhet som bedrivs av en beställningscentral som godkänts av den behöriga myndigheten för att ta emot bokningar från kunder med hjälp av en IT-applikation eller bokningar som görs på en godkänd beställningscentrals webbplats och vidarebefordra dem till taxiförare via en komradio.

(Ib) IT-applikation: programvara som är installerad och fungerar på en mobil eller fast enhet som uteslutande tillhör den auktoriserade bokningscentralen och som bär dess namn.

...'

18. Artikel 21 i bilaga 1 till beslut nr 178/2008 i dess ändrade lydelse, som följer av artiklarna II och III i beslut nr 626/2017, ska ha följande lydelse

'1. I kommunen Bukarest ska förmedlingstjänster vara obligatoriska för alla taxibilar som tillhör godkända transportföretag och får endast tillhandahållas av bokningscentraler som godkänts av den behöriga tillståndsmyndigheten i kommunen Bukarest, på villkor som säkerställer att kunderna kan begära dessa tjänster per telefon eller på annat sätt, inbegripet genom applikationer som är anslutna till internet och som måste innehålla namnet på den bokningscentral som anges i det förmedlingstillstånd som beviljats av den behöriga tillståndsmyndigheten i kommunen Bukarest.

...

3a. Beställningstjänster ska vara obligatoriska för alla taxibilar som tillhör godkända transportföretag som bedriver taxiverksamhet i Bukarest kommun och får endast tillhandahållas av beställningscentraler som godkänts av den behöriga tillståndsmyndigheten i Bukarest kommun, på villkor som säkerställer att kunderna kan begära dessa tjänster per telefon eller på annat sätt (it-applikationer, bokningar som görs på en beställningscentrals webbplats) och vidarebefordra dem till taxiförarna via en komradio.

19. I artikel 41.2a i bilaga 1 till det beslutet i dess ändrade lydelse, som följer av artikel IV i beslut nr 626/2017, föreskrivs att taxiförare vid utövandet av taxiverksamhet bland annat är skyldiga att avstå från att använda telefoner eller andra mobila enheter när de tillhandahåller transporttjänster.
20. Artikel 59.6a i bilaga 1 till det beslutet i dess ändrade lydelse, som följer av artikel V i beslut nr 626/2017, föreskriver följande:

"Underlåtenhet att fullgöra de skyldigheter som anges i artikel 21.3a, vilka är tillämpliga på all jämförbar verksamhet oavsett hur och under vilka omständigheter den bedrivs, och som leder till att en förare utan tillstånd eller en taxitransportör med tillstånd kontaktas för att transportera en person eller en grupp av personer i kommunen Bukarest, ska bestraffas med böter på mellan 4 500 och 5 000 [rumänska lei (RON) (mellan cirka 929 och 1 032 euro)].

Tvisten i målet vid den nationella domstolen, förfarandet och de frågor som ställts i begäran om förhandsavgörande

21. S.C. Star Taxi App SRL ("Star Taxi App"), ett bolag bildat enligt rumänsk lag med säte i Bukarest, driver en smartphone-applikation med samma namn som ger användare av taxitjänster direktkontakt med taxichaufförer.
22. Denna applikation gör det möjligt att göra en sökning som visar en lista över taxichaufförer som är tillgängliga för en resa. Det står sedan kunden fritt att välja en viss förare. Star Taxi App vidarebefordrar inte bokningar till taxiförare och fastställer inte heller priset, som betalas direkt till föraren i slutet av resan.
23. Star Taxi App ingår avtal om tillhandahållande av tjänster direkt med taxiförare som har tillstånd och licens att tillhandahålla taxitjänster, utan att genomföra något urvals- eller rekryteringsförfarande. Enligt dessa avtal får förarna tillgång till en IT-applikation och utrustas med en smartphone på vilken applikationen är installerad och ett SIM-kort som innehåller en begränsad mängd data för att möjliggöra användning av applikationen, i utbyte mot att taxiföraren betalar en månatlig avgift till Star Taxi App. Bolaget kontrollerar inte heller kvaliteten på fordonen och deras förare eller förarnas uppträdande.
24. Den 19 december 2017 antog Bukarests kommunfullmäktige beslut nr 626/2017, som utvidgade tillämpningsområdet för skyldigheten att ansöka om tillstånd för verksamheten "förmedling" till att omfatta operatörer av IT-applikationer såsom Star Taxi App. Star Taxi App ålades böter om 4 500 RON (cirka 929 euro) för att ha överträtt dessa bestämmelser.
25. Star Taxi App, som ansåg att dess verksamhet utgjorde en tjänst i informationssamhället på vilken principen om undantag från kravet på förhandstillstånd i artikel 4.1 i direktiv 2000/31 är tillämplig, ingav ett administrativt förhandsbesked med begäran om upphävande av beslut nr 626/2017. Denna begäran avslogs med motiveringen att de omtvistade bestämmelserna dels hade blivit nödvändiga på grund av den betydande omfattning i vilken det konstaterats att icke auktoriserade juridiska personer olagligen tog emot bokningar, dels inte utgjorde ett intrång i friheten att tillhandahålla tjänster på elektronisk väg, eftersom de utgjorde en ram för en förmedlingstjänst inom ramen för verksamheten persontransport med taxi.
26. Star Taxi App väckte därför talan vid Tribunalul București (regional domstol i Bukarest, Rumänien) om ogiltigförklaring av beslut nr 626/2017.
27. Under dessa omständigheter beslutade Tribunalul București (regional domstol i Bukarest) att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till domstolen för förhandsavgörande:

"1) Ska bestämmelserna i direktiv [98/34] (artikel 1.2), i dess lydelse enligt direktiv [98/48], och i direktiv [2000/31] (artikel 2 a), i vilka det anges att en av informationssamhällets tjänster är en "tjänst ... som tillhandahålls mot ersättning, på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare", tolkas så, att en sådan verksamhet som den som bedrivs av Star Taxi App SRL (nämligen en tjänst som består i att via en elektronisk applikation sätta taxipassagerare i direkt kontakt med taxichaufförer) måste anses utgöra en särskild verksamhet, med taxichaufförer) särskilt ska betraktas som en tjänst inom informationssamhället och den kollaborativa ekonomin (med beaktande av att Star Taxi App SRL inte uppfyller de kriterier för att vara ett transportföretag som Europeiska unionens domstol har beaktat i punkt 39 i sin dom av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi, C-434/15, EU:C:2017:981, med hänvisning till Uber)?

(2) För det fall [den applikation som drivs av] Star Taxi App SRL ska anses vara en tjänst i informationssamhället, medför bestämmelserna i artikel 4 i direktiv [2000/31], artiklarna 9, 10 och 16 i direktiv [2006/123] och artikel 56 FEUF att principen om frihet att tillhandahålla tjänster ska tillämpas på den verksamhet som bedrivs av Star Taxi App SRL? Om svaret på denna fråga är jakande, utgör dessa bestämmelser hinder för sådana bestämmelser som de som anges i artiklarna I, II, III, IV och V i [beslut nr 626/2017]?

(3) För det fall direktiv [2000/31] är tillämpligt på den tjänst som tillhandahålls av Star Taxi App SRL, är begränsningar som en medlemsstat infört i friheten att tillhandahålla informationssamhällets tjänster och som innebär att tillhandahållandet av sådana tjänster är beroende av innehav av ett tillstånd eller en licens giltiga åtgärder som avviker från artikel 3.2 i direktiv [2000/31] i enlighet med artikel 3.4 i detta direktiv?

(4) Utgör bestämmelserna i artikel 5 i direktiv [2015/1535] hinder för att sådana föreskrifter som de som anges i artiklarna I, II, III, IV och V i [beslut nr 626/2017] antas utan att Europeiska kommissionen först underrättas?

28. Begäran om förhandsavgörande inkom till domstolen den 29 januari 2019. Star Taxi App, Unitatea Administrativ Teritorială Municipiul Bucureşti prin Primar General (den territoriella administrativa enheten i Bukarest, nedan kallad kommunen Bukarest), den nederländska regeringen och kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. Star Taxi App och kommissionen har även skriftligen besvarat domstolens frågor. Domstolen har beslutat att avgöra målet utan huvudförhandling på grund av de risker som är förenade med covid-19-pandemin. Analys av ärendet
29. Den hänskjutande domstolen har ställt fyra frågor om tolkningen av flera unionsrättsliga bestämmelser i ett sådant sammanhang som det som är aktuellt i det nationella målet. Jag kommer att behandla dessa frågor i den ordning de har ställts, varvid den andra och den tredje frågan kommer att behandlas tillsammans. Det bör emellertid påpekas att inte alla de unionsrättsliga bestämmelser som den nationella domstolen har hänvisat till är tillämpliga i en situation som den förevarande. De hänskjutna frågorna bör därför omformuleras. Den första frågan Inledande anmärkningar
30. För det första har den hänskjutande domstolen i den första frågan hänvisat till artikel 1.2 i direktiv 98/34, i dess lydelse enligt direktiv 98/48. Direktiv 98/34 upphävdes emellertid och ersattes av direktiv 2015/1535 innan beslut nr 626/2017 antogs. Enligt artikel 10 andra stycket i direktiv 2015/1535 ska hänvisningar till det upphävda direktivet tolkas som hänvisningar till direktiv 2015/1535.
31. Som kommissionen helt riktigt påpekar i sina synpunkter har begreppet "delningsekonomi" ingen rättslig innebörd i EU-rätten, eftersom EU-rätten endast ger informationssamhällets tjänster en särskild ställning.
32. Den hänskjutande domstolen har därför ställt sin första fråga för att få klarhet i huruvida artikel 2 a i direktiv 2000/31, jämförd med artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, ska tolkas så, att en tjänst som består i att via en elektronisk applikation sätta taxiresenärer i direkt kontakt med taxichaufförer utgör en "informationssamhällets tjänst". Artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535
33. Sammanfattningsvis definieras i artikel 2 a i direktiv 2000/31 begreppet informationssamhällets tjänster genom hänvisning till artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535.
34. Enligt den sistnämnda bestämmelsen avses med en av informationssamhällets tjänster "varje tjänst som normalt tillhandahålls mot ersättning, på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare". Dessa termer definieras i sig. En tjänst tillhandahålls på elektronisk väg om den "sänds iväg och tas emot på destinationsorten med hjälp av elektronisk utrustning för behandling och lagring av data och helt och hållet sänds, befordras och tas emot via tråd, radio, optiska medel eller andra elektromagnetiska medel".
35. Det förefaller inte råda någon tvekan om att en sådan tjänst som den som erbjuds av Star Taxi App uppfyller den ovan nämnda definitionen.
36. För det första tillhandahålls denna tjänst mot ersättning, eftersom taxichaufförerna betalar en avgift för att använda den. Även om denna användning är kostnadsfri för passagerarna, ska även de anses vara mottagare av tjänsten. Detta påverkar inte den omständigheten att den tjänst som tillhandahålls av Star Taxi App är avgiftsbelagd. Det är tillräckligt att denna tjänst är avgiftsbelagd för en av användarkategorierna, i detta fall taxiförare. (9)
37. För det andra tillhandahålls den aktuella tjänsten på distans och kräver inte att tjänsteleverantören (Star Taxi App) och mottagarna (förare och passagerare) är närvarande samtidigt. Att båda kategorierna av användare av denna tjänst är närvarande samtidigt är visserligen nödvändigt för att den efterföljande transporttjänsten ska kunna tillhandahållas. Denna tjänst är emellertid skild från den anslutningstjänst som är aktuell i förevarande mål.
38. För det tredje tillhandahålls den tjänst som är i fråga i det aktuella målet också på individuell begäran av en tjänstemottagare. I detta fall krävs nämligen en samtidig begäran från två mottagare: förarens begäran när han eller hon ansluts till tjänsten och begäran från en passagerare som vill få information om tillgängliga förare.
39. För det fjärde och sista tillhandahålls tjänsten på elektronisk väg. Den fungerar via en applikation, nämligen en programvara för smarttelefoner, och använder således elektronisk utrustning för behandling och lagring av data. Den överförs via mobiltelefoni eller andra former av internetåtkomst och använder således medel för elektronisk kommunikation.
40. Det är visserligen riktigt att Star Taxi App, enligt de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat, även förser taxichaufförer med smartphones på vilka dess applikation är installerad så att de kan använda den aktuella tjänsten. Denna del av tjänsten tillhandahålls inte på distans eller på elektronisk väg och uppfyller därför inte den ovannämnda definitionen. Tillhandahållandet av smarttelefoner är emellertid en sidoverksamhet till tjänsten, vars syfte är att underlätta tillhandahållandet av den primära tjänsten, som består i att förare och passagerare kopplas samman. Det påverkar därför inte Star Taxi Apps karaktär av verksamhet som en tjänst som tillhandahålls på distans.
41. En sådan verksamhet som den som bedrivs av Star Taxi App omfattas följaktligen av definitionen av "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535. (10) Dom i målet Asociación Profesional Elite Taxi
42. Det framgår emellertid av domstolens rättspraxis att en tjänst under vissa omständigheter inte kan anses omfattas av begreppet "informationssamhällets tjänst", även om den, åtminstone vad gäller vissa av dess beståndsdelar, uppvisar de kännetecken som anges i definitionen i artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535. (11)
43. Detta är särskilt fallet om den tjänst som tillhandahålls på elektronisk väg har ett naturligt samband med tillhandahållandet av en annan tjänst som är den primära tjänsten och som inte tillhandahålls på elektronisk väg, t.ex. en transporttjänst. (12)
44. Enligt domstolen kännetecknas denna inneboende koppling av att leverantören av den tjänst som tillhandahålls på elektronisk väg kontrollerar de väsentliga aspekterna av den andra tjänsten, däribland valet (13) av leverantörer av denna andra tjänst. (14)
45. Situationen verkar dock vara annorlunda när det gäller en tjänst som den som tillhandahålls av Star Taxi App. För det första behöver Star Taxi App inte rekrytera taxichaufförer eftersom de har tillstånd och de nödvändiga medlen för att tillhandahålla stadstransporttjänster. Star Taxi App erbjuder dem inget annat än sin tjänst som ett tillägg för att effektivisera deras egna tjänster. Enligt Star Taxi App är taxiförarna inte anställda, som Ubers förare, utan kunder, dvs. mottagare av tjänsten. För det andra utövar Star Taxi App inte kontroll eller avgörande inflytande över villkoren för taxiförarnas tillhandahållande av transporttjänster, vilka är fria att fastställa med förbehåll för de begränsningar som följer av gällande lagstiftning. (15)
46. Jag delar därför inte Bukarests kommuns uppfattning att situationen i det nationella målet är jämförbar med situationen i det mål som gav upphov till domen i målet Asociación Profesional Elite Taxi. (16)
47. Det är riktigt att Star Taxi Apps tjänst är underordnad taxitransporttjänsterna och är ekonomiskt beroende av dessa tjänster, eftersom den skulle vara meningslös utan dem.
48. Detta beroende skiljer sig emellertid helt från det beroende som kännetecknar förhållandet mellan den som driver UberPop-applikationen och de förare som är verksamma inom ramen för denna applikation. För att kunna tillhandahålla sin förmedlingstjänst med hjälp av denna applikation var Uber tvunget att ex nihilo skapa motsvarande transporttjänst som tillhandahålls av icke-professionella förare - vilken tidigare inte existerade - och följaktligen organisera dess allmänna drift. (17) UberPop-applikationen kunde således inte fungera utan de tjänster som tillhandahölls av förare och förarna kunde inte erbjuda dessa tjänster på ett ekonomiskt bärkraftigt sätt utan den applikationen. Ubers ekonomiska modell och affärsstrategi kräver därför att Uber fastställer de väsentliga villkoren för transporttjänsten, med början i priset, så att Uber, om än indirekt, blir den faktiska leverantören av dessa tjänster. (18)
49. Den tjänst som tillhandahålls av Star Taxi App är däremot ett komplement till en redan befintlig och organiserad taxitransporttjänst. Star Taxi App:s roll är begränsad till att vara en extern leverantör av en kompletterande tjänst som är viktig men inte nödvändig för att den primära tjänsten, dvs. transporttjänsten, ska fungera effektivt. Även om den tjänst som tillhandahålls av Star Taxi App således är ekonomiskt beroende av transporttjänsten, kan den vara funktionellt oberoende och tillhandahållas av en annan tjänsteleverantör än leverantörerna av transporttjänster. Dessa två tjänster har således inte något naturligt samband i den mening som avses i domstolens rättspraxis som nämns i föregående punkt. (19)
50. Bukarests kommun har gjort gällande att Star Taxi Apps tjänst ska anses utgöra en integrerad del av taxitransporttjänsten, eftersom en sådan tjänst i nationell lagstiftning klassificeras som en "förmedlingstjänst", vilket är obligatoriskt för alla taxitransportleverantörer.
51. Det räcker att konstatera att det står medlemsstaterna fritt att, inom ramen för bestämmelserna om transporttjänster, kräva att transportörerna använder sig av andra tjänster, däribland informationssamhällets tjänster. Ett sådant krav kan emellertid inte innebära att dessa tjänster undantas från bestämmelserna i direktiv 2000/31 och att medlemsstaterna befrias från de skyldigheter som följer av dessa bestämmelser. Svar på den första frågan
52. En förmedlingstjänst mellan yrkesmässiga taxiförare och passagerare med hjälp av en smartphoneapplikation, såsom den som tillhandahålls av Star Taxi App, uppvisar således kännetecken på en informationssamhällets tjänst i den mening som avses i artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, utan att för den skull ha ett naturligt samband med transporttjänsten i den mening som avses i domstolens ovannämnda rättspraxis. (20)
53. Jag föreslår därför att den första förhandsavgörandefrågan ska besvaras med att artikel 2 a i direktiv 2000/31, jämförd med artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, ska tolkas så, att en tjänst som består i att via en elektronisk applikation sätta taxiresenärer i direkt kontakt med taxichaufförer utgör en informationssamhällets tjänst, när denna tjänst inte har något naturligt samband med taxitransporttjänsten, så att den inte utgör en integrerad del av taxitransporttjänsten i den mening som avses i domen i målet Asociación Profesional Elite Taxi. (21) Den andra och den tredje frågan
54. Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den tredje frågan för att få klarhet i hur beslut nr 626/2017 ska bedömas mot bakgrund av artiklarna 3 och 4 i direktiv 2000/31, artiklarna 9, 10 och 16 i direktiv 2006/123 samt artikel 56 FEUF. Jag ska pröva dessa frågor i förhållande till varje rättsakt som den hänskjutande domstolen har hänvisat till, varvid jag börjar med den rättsakt vars bestämmelser närmast rör informationssamhällets tjänster, nämligen direktiv 2000/31. Direktiv 2000/31
55. Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 3 och 4 i direktiv 2000/31 ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som, i likhet med beslut nr 178/2008, i dess lydelse enligt beslut nr 626/2017, innebär att förmedlingstjänster som tillhandahålls på elektronisk väg mellan taxiförare och potentiella passagerare omfattas av samma krav på tillstånd som de som gäller för taxiföretagare som tillhandahåller "förmedlingstjänster" som tillhandahålls på annat sätt, däribland via radio.

- Artikel 3 i direktiv 2000/31/EG

56. Det ska inledningsvis påpekas att eftersom Star Taxi App är ett bolag bildat enligt rumänsk rätt med säte i Bukarest, är tvisten i det nationella målet begränsad till en enda medlemsstat.
57. I artikel 3.1 i direktiv 2000/31 föreskrivs endast att medlemsstaterna skall säkerställa att informationssamhällets tjänster som tillhandahålls av tjänsteleverantörer som är etablerade inom deras territorium är förenliga med gällande nationella bestämmelser som omfattas av det samordnade området enligt definitionen i artikel 2 h i direktivet. Enligt artikel 3.2 i direktivet är det dessutom i regel förbjudet för medlemsstaterna att begränsa friheten att tillhandahålla informationssamhällets tjänster från en annan medlemsstat, och i artikel 3.4 i direktivet föreskrivs undantag från detta förbud.
58. I artikel 3 i direktiv 2000/31 fastställs således ett slags princip om ömsesidigt erkännande av informationssamhällets tjänster mellan medlemsstaterna. Härav följer att denna artikel inte är tillämplig på en leverantör av informationssamhällets tjänster i dennes ursprungsmedlemsstat. Artikel 3 i direktiv 2000/31 är således inte tillämplig på tvisten i det nationella målet.

- Artikel 4 i direktiv 2000/31/EG

59. Enligt artikel 4 i direktiv 2000/31 är det förbjudet för medlemsstaterna att kräva förhandstillstånd eller något annat krav med motsvarande verkan för att få starta och utöva verksamhet som leverantör av informationssamhällets tjänster.
60. Denna bestämmelse återfinns i kapitel II i direktiv 2000/31, med rubriken "Principer", i avsnitt 1 "Etablerings- och informationskrav". I kapitel II fastställs en rad rättigheter och skyldigheter för leverantörer av informationssamhällets tjänster som medlemsstaterna ska säkerställa efterlevnaden av. Syftet med dessa bestämmelser är att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning avseende dessa tjänster för att säkerställa att principen om ömsesidigt erkännande, som följer av artikel 3 i direktiv 2000/31, får genomslagskraft. Bestämmelserna i kapitel II i nämnda direktiv harmoniserar således de regler som medlemsstaterna ålägger leverantörer av informationssamhällets tjänster som är etablerade inom deras territorium. (22)
61. Det är logiskt att detsamma gäller för förbudet mot varje form av tillståndssystem för sådana tjänster. Detta förbud är således giltigt för leverantörer av informationssamhällets tjänster i deras ursprungsmedlemsstater. Artikel 4.1 i direktiv 2000/31 är således i princip tillämplig på tvisten i det nationella målet.
62. Enligt artikel 4.2 i direktivet ska dock det förbud som föreskrivs i artikel 4.1 i direktivet inte påverka tillämpningen av tillståndsordningar som inte är särskilt och uteslutande inriktade på informationssamhällets tjänster. Det är därför nödvändigt att fastställa huruvida den tillståndsordning som är i fråga i det nationella målet är särskilt och uteslutande inriktad på informationssamhällets tjänster.
63. Jag måste inledningsvis konstatera att artikel 4.2 i direktiv 2000/31 är mer krävande än det liknande villkor som anges i artikel 1.1 e i direktiv 2015/1535 i definitionen av "regler om tjänster". Den sistnämnda bestämmelsen utesluter alla regler som inte är särskilt inriktade på informationssamhällets tjänster. Enligt artikel 4.2 i direktiv 2000/31 ska förbudet i artikel 4.1 i direktivet däremot endast tillämpas på tillståndssystem som både specifikt och uteslutande är inriktade på informationssamhällets tjänster.
64. Enligt vad som framgår av begäran om förhandsavgörande följer kravet på tillstånd för att få bedriva taxitrafik enligt rumänsk rätt av artikel 15.1 i lag nr 38/2003. I denna artikel anges de krav som ska vara uppfyllda för att erhålla tillstånd, villkoren för att bevilja ett sådant tillstånd och de regler som är tillämpliga på utövandet av verksamheten.
65. Dessa bestämmelser genomförs därefter på lokal nivå av de olika myndigheter som har befogenhet att bevilja tillstånd, i detta fall Bukarests kommun. I detta syfte antog kommunen Bukarest beslut nr 178/2008. Detta beslut ändrades därefter genom beslut nr 626/2017, i vilket det, genom införandet av begreppet "förmedling på annat sätt" (23), klargjordes att kravet på tillstånd gällde för tjänster av det slag som Star Taxi App tillhandahåller, nämligen informationssamhällets tjänster som består i förmedling mellan taxiförare och passagerare.
66. Den rättsfråga som skall besvaras är således huruvida en nationell bestämmelse som innebär att det krävs tillstånd för leverantörer av informationssamhällets tjänster - ett krav som för övrigt redan gäller för leverantörer av liknande tjänster som inte är informationssamhällets tjänster - utgör ett system för tillstånd som särskilt och uteslutande riktar sig till leverantörer av denna andra kategori av tjänster, i den mening som avses i artikel 4.2 i direktiv 2000/31.
67. Jag tror att den frågan måste besvaras nekande.
68. Syftet med artikel 4.2 i direktiv 2000/31 är att förhindra att informationssamhällets tjänster behandlas olika i förhållande till liknande tjänster som inte omfattas av detta begrepp. När ett allmänt tillståndssystem är avsett att tillämpas även på tjänster som tillhandahålls på distans med hjälp av elektroniska medel, är det sannolikt att dessa tjänster i ekonomiska termer utgör substitut för de tjänster som tillhandahålls på "traditionellt" sätt och att de följaktligen konkurrerar direkt med denna andra kategori av tjänster. Om det inte fanns något krav på tillstånd skulle informationssamhällets tjänster få en gynnad konkurrensställning, vilket skulle strida mot principerna om rättvis konkurrens och likabehandling. (24) Med andra ord, även om unionslagstiftarens syfte med antagandet av direktiv 2000/31 var att uppmuntra utvecklingen av informationssamhällets tjänster, var dess avsikt inte att göra det möjligt för ekonomiska aktörer att undgå alla rättsliga skyldigheter enbart på grund av att de bedriver verksamhet "online". Det förefaller mig som om dessa farhågor var underförstådda i det mål som gav upphov till domen i målet Asociación Profesional Elite Taxi. (25)
69. Eftersom informationssamhällets tjänster är resultatet av den särskilt snabba tekniska utveckling som skett under de senaste åren, kommer de ofta in på marknader som redan upptas av "traditionella" tjänster. Dessa traditionella tjänster kan vara föremål för tillståndssystem. Beroende på de aktuella nationella bestämmelsernas innehåll och ordalydelse kan det vara mer eller mindre uppenbart att vissa regler, däribland tillståndssystem, som utformats för tjänster som inte tillhandahålls på distans och på elektronisk väg, är tillämpliga på liknande tjänster som tillhandahålls på detta sätt och som därmed omfattas av begreppet "informationssamhällets tjänster". Det kan därför vara nödvändigt att klargöra de befintliga reglerna, på lagstiftnings- eller genomförandenivå, för att bekräfta deras tillämpning på informationssamhällets tjänster. En sådan lagstiftningsåtgärd eller administrativ åtgärd, som innebär att informationssamhällets tjänster omfattas av befintliga regler, innebär dock inte att det skapas ett nytt tillståndssystem som specifikt och uteslutande är inriktat på dessa tjänster. Det är snarare fråga om en anpassning av det befintliga systemet för att ta hänsyn till nya omständigheter.
70. Enligt min mening skulle det därför strida mot ändamålsenligheten i artikel 4.2 i direktiv 2000/31 om förbudet i punkt 1 i denna artikel, till följd av en sådan "teknisk" åtgärd, hindrade tillämpningen av vissa befintliga tillståndssystem på informationssamhällets tjänster, medan andra system kunde tillämpas på dem proprio vigore, tack vare artikel 4.2.
71. Samma resonemang gäller när utvidgningen av en redan befintlig tillståndsordning till att omfatta informationssamhällets tjänster kräver anpassningar på grund av dessa tjänsters särdrag jämfört med de tjänster för vilka ordningen ursprungligen utformades. Dessa anpassningar kan bland annat avse villkoren för att erhålla tillstånd. Som jag kommer att visa nedan är det just avsaknaden av sådana anpassningar som kan leda till att lagligheten i att tillämpa tillståndsordningen på informationssamhällets tjänster ifrågasätts.
72. Slutligen anser jag inte, såsom kommissionen gör gällande, att domstolens synsätt i målet Falbert m.fl. (26) är analogt tillämpligt i förevarande mål. I denna dom (27) fann domstolen att en nationell bestämmelse som har till syfte och ändamål att utvidga en befintlig bestämmelse till att omfatta informationssamhällets tjänster ska anses utgöra en "bestämmelse om tjänster" i den mening som avses i artikel 1.5 i direktiv 98/34. (28) Såsom jag redan har angett i punkt 63 i detta yttrande är emellertid regler om tjänster i den mening som avses i direktiv 2015/1535 regler som specifikt avser informationssamhällets tjänster, medan artikel 4.1 i direktiv 2000/31 endast förbjuder tillståndsordningar som specifikt och uteslutande avser dessa tjänster. Domstolen har vidare fastslagit att nationella bestämmelser som endast fastställer villkoren för företags etablering eller tillhandahållande av tjänster, såsom bestämmelser enligt vilka det krävs förhandstillstånd för att utöva en näringsverksamhet, inte utgör tekniska föreskrifter i den mening som avses i direktiv 2015/1535, eftersom denna princip även är tillämplig på föreskrifter om tjänster. (29) Det skulle därför vara inkonsekvent att göra en tolkningsanalogi mellan artikel 1.1 e i direktiv 2015/1535 och artikel 4.2 i direktiv 2000/31, som just avser tillståndssystem.
73. Av dessa skäl anser jag att artikel 4.2 i direktiv 2000/31 ska tolkas så, att en nationell bestämmelse som innebär att tillståndskravet utvidgas till att även omfatta leverantörer av informationssamhällets tjänster - ett krav som redan gällde för leverantörer av liknande tjänster som inte är informationssamhällets tjänster - inte utgör ett tillståndssystem som särskilt och uteslutande riktar sig till leverantörer av denna andra kategori av tjänster. Förbudet i artikel 4.1 i direktivet utgör således inte hinder för att tillämpa ett sådant system på informationssamhällets tjänster.
74. Denna slutsats gäller emellertid under förutsättning att de tjänster som omfattas av det befintliga tillståndsförfarandet och som inte tillhandahålls på elektronisk väg och de av informationssamhällets tjänster som detta förfarande utvidgas till att omfatta faktiskt är likvärdiga i ekonomiskt hänseende. Denna likvärdighet ska bedömas ur tjänsteanvändarens perspektiv, det vill säga tjänsterna ska vara utbytbara ur hans eller hennes perspektiv.
75. Denna fråga förefaller vara föremål för tvist mellan parterna i det nationella målet. Bukarests kommun har i sitt yttrande gjort gällande att en sådan verksamhet som den som bedrivs av Star Taxi App motsvarar taxiförmedlingsverksamhet i den mening som avses i lag nr 38/2003 och att den därför omfattas av kravet på tillstånd för beställningscentral enligt denna lag. Följaktligen antogs beslut nr 626/2017, liksom beslut nr 178/2008, med stöd av denna lag. Star Taxi App bestrider däremot detta påstående och gör gällande att dess verksamhet är av en annan karaktär, att den endast består i att förmedla kontakter mellan taxiförare och kunder och att den därför inte omfattas av bestämmelserna i lag nr 38/2003.
76. Denna fråga tycks tyvärr inte ha avgjorts av den hänskjutande domstolen, som hänvisar till lag nr 38/2003 som en av de rättsakter som är relevanta för att avgöra tvisten i målet vid den nationella domstolen, men som samtidigt konstaterar att utvidgningen av begreppet "avsändande" till att omfatta IT-tillämpningar "går utöver den rättsliga ramen". Domstolens tolkning av direktiv 2000/31 kan inte ensamt lösa detta dilemma, eftersom den är beroende av faktiska omständigheter som endast den nationella domstolen kan fastställa.
77. Artikel 4.1 i direktiv 2000/31 utgör således inte hinder för sådana nationella bestämmelser som de som föreskrivs i beslut nr 178/2008, i dess lydelse enligt beslut nr 626/2017, under förutsättning att de tjänster som omfattas av dessa bestämmelser anses vara ekonomiskt likvärdiga. Om den nationella domstolen emellertid skulle finna att sådana tjänster som de som tillhandahålls av Star Taxi App inte är ekonomiskt likvärdiga med förmedlingstjänster för taxibilar, så att beslut nr 626/2017 i praktiken ska betraktas som en självständig tillståndsordning, skulle denna ordning omfattas av förbudet i artikel 4.1 i direktiv 2000/31. (30)

- Avslutande anmärkning

78. I sina synpunkter konstaterar kommissionen att de kombinerade bestämmelserna i beslut nr 626/2017, särskilt de som avser skyldigheten att vidarebefordra bokningar till förare via radio och förbudet för förare att använda mobiltelefoner när de tillhandahåller transporttjänster (31), kan tolkas som ett faktiskt förbud mot tillhandahållande av sådana tjänster som de som erbjuds av Star Taxi App.
79. Den nationella domstolen har emellertid inte tagit upp denna fråga i sin begäran, som avser kravet på tillstånd. Star Taxi App har dessutom, i sitt svar på en specifik fråga från domstolen i detta avseende, medgett att det kunde fortsätta sin verksamhet under förutsättning att det uppfyllde de krav som ställs på bokningscentraler och att det erhöll tillstånd.
80. Jag anser därför att ett eventuellt förbud mot Star Taxi Apps verksamhet är alltför hypotetiskt för att det aktuella målet ska kunna analyseras från den utgångspunkten. Domstolen har inte heller tillräcklig information i frågan. Direktiv 2006/123/EG
81. Såsom jag har påpekat ska förbudet mot varje tillståndsordning i artikel 4.1 i direktiv 2000/31 inte anses vara tillämpligt på den ordning som är i fråga i det nationella målet, eftersom denna ordning inte specifikt och uteslutande avser informationssamhällets tjänster utan även avser liknande tjänster som inte omfattas av denna klassificering. Dessa andra tjänster kan emellertid omfattas av direktiv 2006/123. Det är därför nödvändigt att fastställa huruvida detta direktiv är tillämpligt i förevarande fall och, om så är fallet, huruvida det utgör hinder för en sådan tillståndsordning som den som är i fråga i det nationella målet.

- Tillämplighet av direktiv 2006/123/EG

82. Enligt artikel 2.1 i direktiv 2006/123 är detta direktiv tillämpligt på tjänster som tillhandahålls av tjänsteleverantörer som är etablerade i en medlemsstat, vilket otvivelaktigt inbegriper de tjänster som är i fråga i det nationella målet.
83. I artikel 2.2 i detta direktiv undantas emellertid vissa tjänster från direktivets tillämpningsområde, särskilt sådana transporttjänster som omfattas av tillämpningsområdet för avdelning VI i EUF-fördraget. (32) Av skäl 21 i direktiv 2006/123 framgår att begreppet "transport" i den mening som avses i denna bestämmelse omfattar taxibilar. Innefattar detta begrepp även förmedlingstjänster mellan taxichaufförer och deras kunder?
84. Artikel 2.2 d i direktiv 2006/123 har tolkats av domstolen tidigare. Domstolen slog fast att när det gäller tjänster för trafiksäkerhetsprovning av fordon omfattar denna bestämmelse inte endast varje fysisk handling som består i att förflytta personer eller varor från en plats till en annan med hjälp av ett fordon, ett flygplan eller ett fartyg, utan även varje tjänst som har ett naturligt samband med en sådan handling. (33)
85. Domstolen fann att trafiksäkerhetsprovningstjänster har ett naturligt samband med transporttjänster i strikt mening, eftersom de utgör en nödvändig förutsättning för de senare genom att de bidrar till att säkerställa trafiksäkerheten. (34)
86. Domstolen konstaterade vidare att åtgärderna för att harmonisera dessa tjänster för trafiksäkerhetsprovning hade antagits på grundval av bestämmelserna om transport i EUF-fördraget. (35) I motsats till den uppfattning som kommissionen har gett uttryck för i förevarande mål, anser jag att denna slutsats är avgörande för tolkningen av artikel 2.2 d i direktiv 2006/123. I denna bestämmelse hänvisas uttryckligen till den avdelning i EUF-fördraget som rör transporter (nu avdelning VI i EUF-fördraget). Enligt artikel 58.1 FEUF ska nämligen friheten att tillhandahålla tjänster på transportområdet regleras av EUF-fördragets avdelning om transporter. Direktiv 2006/123 kan således inte reglera friheten att tillhandahålla tjänster på detta område. Genom att anta direktiven om tjänster avseende provning av fordons trafiksäkerhet med stöd av bestämmelserna i avdelning VI i EUF-fördraget har unionslagstiftaren underförstått inkluderat dessa tjänster i transportområdet, i den mening som avses i såväl artikel 58.1 FEUF som artikel 2.2 d i direktiv 2006/123. Detta val av rättslig grund för harmoniseringsåtgärderna är därför avgörande för att de aktuella tjänsterna ska undantas från tillämpningsområdet för direktiv 2006/123. (36)
87. När det gäller sådana förmedlingstjänster som de som är i fråga i det nationella målet förefaller dessa inte ha ett naturligt samband med taxitjänster i den mening som avses i domstolens ovannämnda rättspraxis, eftersom de inte utgör en nödvändig förutsättning för tillhandahållandet av dessa tjänster på samma sätt som trafiksäkerhetsprovningar. Det är riktigt att det i rumänsk lagstiftning föreskrivs att varje taxitjänsteleverantör ska använda sig av trafikledningstjänster. Ett sådant krav som uppställs på nationell nivå kan emellertid inte avgöra klassificeringen av en kategori av tjänster i unionsrättslig mening.
88. Dessa förmedlingstjänster omfattas inte heller av någon särskild harmoniseringsåtgärd som har antagits på grundval av EUF-fördragets bestämmelser om transport.
89. Jag ser därför ingen anledning att undanta dessa tjänster från tillämpningsområdet för direktiv 2006/123 enligt artikel 2.2 d i detta.
90. Artikel 3.1 i direktiv 2006/123 innehåller dessutom en regel enligt vilken bestämmelserna i särskilda unionsrättsakter som reglerar tillgång till och utövande av tjänster inom specifika sektorer vid en eventuell konflikt ska ha företräde framför bestämmelserna i direktiv 2006/123. Även om det i artikel 3.1 i detta direktiv inte uttryckligen hänvisas till direktiv 2000/31 i dess andra mening, i vilken andra direktiv räknas upp, förefaller det mig ändå klart att denna regel även avser direktiv 2000/31. Direktiv 2000/31 utgör, i den mån det reglerar tillgången till och utövandet av informationssamhällets tjänster, en lex specialis i förhållande till direktiv 2006/123. (37)
91. Eftersom förbudet mot varje form av tillståndsförfarande i artikel 4.1 i direktiv 2000/31 inte är tillämpligt på sådana tjänster som de som är i fråga i det nationella målet, föreligger det emellertid inte någon konflikt mellan de båda direktiven. Det förhållandet att förbudet i artikel 4.2 i direktiv 2000/31 inte är tillämpligt innebär inte att medlemsstaterna ges en ovillkorlig rätt att tillämpa ett system med tillstånd i de situationer som avses i denna bestämmelse. Det är endast artikel 4.1 i direktiv 2000/31 som inte är tillämplig. Dessa tillståndsordningar omfattas fortfarande av andra unionsrättsliga bestämmelser, såsom direktiv 2006/123, även i den mån de avser informationssamhällets tjänster.
92. Artikel 3.1 i direktiv 2006/123 utgör således inte hinder för att tillämpa detta direktiv på det tillståndssystem som är i fråga i det nationella målet, även i den mån det avser informationssamhällets tjänster.
93. Den hänskjutande domstolen har i sin begäran om förhandsavgörande hänvisat till artiklarna 9, 10 och 16 i direktiv 2006/123. Artikel 16 i detta direktiv avser emellertid friheten att tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater än den där tjänsteleverantören är etablerad. Såsom framgår av punkt 56 i detta yttrande avser tvisten i det nationella målet ett rumänskt bolags utövande av en tjänsteverksamhet på rumänskt territorium. Artikel 16 i direktiv 2006/123 är därför inte tillämplig på detta mål.
94. Däremot är de bestämmelser i direktivet som rör etableringsfriheten, nämligen artiklarna 9-15, tillämpliga. Domstolen har slagit fast att dessa artiklar är tillämpliga på rent interna situationer. (38)

- Artiklarna 9 och 10 i direktiv 2006/123/EG.

95. Artikel 9 i direktiv 2006/123 bygger på principen att tjänsteverksamhet inte får omfattas av tillståndsförfaranden. Medlemsstaterna får dock under vissa förutsättningar låta tillträdet till en tjänsteverksamhet omfattas av ett sådant system. (39) Dessa villkor är följande: ordningen får inte vara diskriminerande, den måste vara motiverad av tvingande hänsyn till allmänintresset och det får inte finnas mindre restriktiva åtgärder som kan uppnå samma mål.
96. Inga uppgifter har lämnats om motiveringen till den ordning för tillstånd för taxiförmedlingsverksamhet som följer av lag nr 38/2003. När det gäller beslut nr 626/2017 hänvisar kommunen Bukarest i sina synpunkter till behovet av att säkerställa lika konkurrensvillkor mellan "traditionella" taxibeställningscentraler och elektroniska förmedlingstjänster. Detta förklarar emellertid inte skälen för tillståndsordningen som sådan.
97. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida det finns tvingande hänsyn till allmänintresset som motiverar tillståndsordningen för taxicentraler. Jag vill endast påpeka att denna ordning avser en förmedlingstjänst på en marknad som redan omfattas av en tillståndsordning, nämligen den för tillhandahållande av taxitransporttjänster. (40) Det förefaller därför som om det allmänna intresset av konsumentskydd redan är tillgodosett. Det ankommer således på den nationella domstolen att pröva vilka andra tvingande skäl som kan motivera det ytterligare tillståndsförfarandet.
98. Följande avslutande anmärkningar bör också göras. Enligt artikel 10.1 och 10.2 i direktiv 2006/123 ska tillstånd beviljas på grundval av kriterier som är motiverade av ett tvingande hänsyn till allmänintresset och som står i proportion till detta mål av allmänintresse.
99. För att erhålla tillstånd krävs enligt artikel 15.2 i lag nr 38/2003 bland annat att sökanden har en komradio, en säker radiofrekvens, personal som innehar ett operatörscertifikat för radiotelefoni och en licens för att använda radiofrekvenser. Det framgår inte klart av handlingarna i målet huruvida dessa krav är tillämpliga på leverantörer av förmedlingstjänster mellan taxichaufförer och kunder genom en smartphone-applikation. Denna möjlighet förefaller emellertid inte vara utesluten.
100. Dessa krav, som är utformade för radiobaserade taxibeställningscentraler, är uppenbart olämpliga för tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, eftersom de medför omotiverade bördor och kostnader för leverantörerna. De kan följaktligen per definition inte motiveras av något tvingande hänsyn till allmänintresset eller anses stå i proportion till något mål av allmänintresse när de tillämpas på leverantörer av informationssamhällets tjänster. Enligt dessa krav måste tjänsteleverantörerna inte bara ha tillgång till den teknik de använder, utan även till kunskaper och utrustning som är specifika för en annan teknik.
101. Av dessa skäl anser jag att en tillståndsordning inte är grundad på kriterier som är motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset, såsom krävs enligt artikel 10.1 b och c i direktiv 2006/123, när beviljandet av tillstånd är förenat med krav som är tekniskt olämpliga för den tjänst som sökanden avser att tillhandahålla. Artikel 56 FEUF
102. Den nationella domstolen har i sin begäran om förhandsavgörande även hänvisat till artikel 56 FEUF, i vilken friheten att tillhandahålla tjänster fastställs. Såsom har påpekats i punkt 56 i detta yttrande avser emellertid tvisten i det nationella målet ett rumänskt bolags utövande av en tjänsteverksamhet på rumänskt territorium. Enligt domstolens fasta rättspraxis är bestämmelserna i EUF-fördraget om friheten att tillhandahålla tjänster inte tillämpliga på en situation som i alla avseenden är begränsad till en enda medlemsstat. (41) Artikel 56 FEUF är därför inte tillämplig i förevarande fall. Svar på den andra och den tredje frågan
103. Jag föreslår att den andra och den tredje frågan om förhandsavgörande besvaras med att artikel 4 i direktiv 2000/31 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en leverantör av informationssamhällets tjänster omfattas av ett tillståndssystem som är tillämpligt på leverantörer av ekonomiskt likvärdiga tjänster som inte är informationssamhällets tjänster. Artiklarna 9 och 10 i direktiv 2006/123 utgör hinder för att tillämpa en sådan tillståndsordning, såvida den inte uppfyller de kriterier som anges i dessa artiklar, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva. En tillståndsordning uppfyller inte de kriterier som anges i artikel 10 i direktiv 2006/123 när tillståndet är förenat med krav som är tekniskt olämpliga för den tjänst som sökanden avser att tillhandahålla. Artikel 3 i direktiv 2000/31, artikel 16 i direktiv 2006/123 och artikel 56 FEUF är inte tillämpliga på en tjänsteleverantör som önskar tillhandahålla informationssamhällets tjänster i den medlemsstat där han eller hon är etablerad. Den fjärde frågan
104. Den hänskjutande domstolen har ställt den fjärde frågan för att få klarhet i huruvida beslut nr 626/2017 utgör en teknisk föreskrift, i den mening som avses i artikel 1.1 f i direktiv 2015/1535 , som skulle ha anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 5 i detta direktiv.
105. Enligt artikel 1.1 f tredje stycket i direktiv 2015/1535 omfattar denna bestämmelse tekniska föreskrifter som har införts av de myndigheter som utsetts av medlemsstaterna och som finns upptagna i en förteckning som upprättats och vid behov uppdaterats av kommissionen inom ramen för den kommitté som avses i artikel 2 i direktivet. En sådan förteckning offentliggjordes den 31 maj 2006 (42), dvs. före Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, och omfattar därför inte de rumänska myndigheterna. Kommissionen har emellertid i sina synpunkter angett att Rumänien vid tidpunkten för sin anslutning hade meddelat att endast dess centrala myndigheter var behöriga att utfärda tekniska föreskrifter i den mening som avses i direktiv 2015/1535. Rättsakter som antagits av kommunen Bukarest omfattas således inte av anmälningsskyldigheten enligt artikel 5 i detta direktiv.
106. Detta löser emellertid inte problemet helt och hållet, eftersom det, såsom jag redan har påpekat, är tveksamt huruvida kravet på tillstånd för att tillhandahålla sådana tjänster som de som är aktuella i det nationella målet enbart följer av beslut nr 626/2017 eller av artikel 15 i lag nr 38/2003, som detta beslut endast utgör en genomförandeåtgärd för. Det är därför rimligt att fråga sig om denna lag skulle ha anmälts till kommissionen.
107. Enligt min mening måste svaret ändå bli "nej". I artikel 1.1 e i direktiv 2015/1535 undantas från begreppet "föreskrift om tjänster" - den enda kategori av tekniska föreskrifter som kan komma i fråga här - alla föreskrifter som inte är särskilt inriktade på informationssamhällets tjänster. I artikel 1.1 e andra stycket föreskrivs att regler är särskilt inriktade på sådana tjänster om deras specifika syfte och ändamål är att reglera sådana tjänster på ett uttryckligt och målinriktat sätt. Däremot anses regler som endast påverkar dem implicit eller tillfälligt inte vara särskilt riktade till dem.
108. Det bör påpekas att lag nr 38/2003 inte innehåller någon hänvisning till informationssamhällets tjänster. Tvärtom förbiser den dem i sådan utsträckning att den till och med kräver att varje leverantör av taxitrafikledningstjänster ska inneha frekvenser och radioutrustning, oavsett om de arbetar via radio eller med hjälp av IT-resurser. Det är därför enligt min mening uppenbart att om denna lag är tillämplig på informationssamhällets tjänster, vilket Bukarests kommun hävdar att den är, är syftet inte att reglera dessa tjänster på ett uttryckligt och målinriktat sätt och den påverkar dem endast på ett implicit sätt, förmodligen genom tröghet.
109. Detta kan dessutom lätt förklaras av att lag nr 38/2003 är från 2003, medan företaget Uber, en pionjär inom smartphone-baserade bokningar av transporttjänster, grundades först 2009.
110. Artikel 15 i lag nr 38/2003 är således inte särskilt inriktad på informationssamhällets tjänster i den mening som avses i artikel 1.1 e i direktiv 2015/1535.
111. Den fjärde frågan i begäran om förhandsavgörande ska följaktligen besvaras med att beslut nr 626/2017 inte utgör en teknisk föreskrift i den mening som avses i artikel 1.1 f i direktiv 2015/1535. Slutsats
112. Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen besvarar de frågor som Tribunalul București (regional domstol i Bukarest, Rumänien) har ställt för förhandsavgörande enligt följande:

(1) Artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden ("Direktiv om elektronisk handel"), jämförd med artikel 1.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster, ska tolkas så, att en tjänst som består i att via en elektronisk applikation sätta taxiresenärer i direkt kontakt med taxiförare utgör en av informationssamhällets tjänster, om denna tjänst inte har ett naturligt samband med taxitransporttjänsten, så att den inte utgör en integrerad del av taxitransporttjänsten.

(2) Artikel 4 i direktiv 2000/31 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en leverantör av informationssamhällets tjänster omfattas av ett tillståndssystem som är tillämpligt på leverantörer av ekonomiskt likvärdiga tjänster som inte är informationssamhällets tjänster.

Artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden ska tolkas så, att de utgör hinder för att tillämpa ett sådant tillståndssystem, såvida det inte uppfyller de kriterier som anges i dessa artiklar, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva. En tillståndsordning uppfyller inte de kriterier som anges i artikel 10 i direktiv 2006/123 när tillståndet är förenat med krav som är tekniskt olämpliga för den tjänst som sökanden avser att tillhandahålla.

Artikel 3 i direktiv 2000/31, artikel 16 i direktiv 2006/123 och artikel 56 FEUF är inte tillämpliga på en tjänsteleverantör som vill tillhandahålla informationssamhällets tjänster i den medlemsstat där han eller hon är etablerad.

(3) Hotărârea Consiliului General al Municipiului București nr. 626/2017 pentru modificarea și completarea Hotărârii Consiliului General al Municipiului București nr. 178/2008 privind aprobarea Regulamentului-cadru, a Caietului de sarcini și a contractului de atribuire în gestiune delegată pentru organizarea și executarea serviciului public de transport local în regim de taxi (Beslut nr 626/2017 av den 19 december 2017 av Bukarests kommunfullmäktige om ändring och komplettering av beslut nr 178/2008 av den 21 april 2008 om godkännande av ramförordningen, kontraktshandlingar och koncessionsavtal för delegerad förvaltning av organisation och tillhandahållande av lokala offentliga taxitjänster) utgör inte en teknisk föreskrift i den mening som avses i artikel 1.1 f i direktiv 2015/1535.

1 Originalspråk: Franska.

2 Dom av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi (C-434/15, EU:C:2017:981).

3 Se, med avseende på ett liknande tvivel, dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland (C-390/18, EU:C:2019:1112, punkterna 28-31), och mitt yttrande i det målet (C-390/18, EU:C:2019:336, punkterna 93-99).

4 EGT L 178, 2000, s. 1.

5 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, s. 37), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 (EGT L 217, s. 18).

6 EUT L 376, 2006, s. 36.

7 EUT L 241, 2015, s. 1.

8 Monitorul Oficial al României, del I, nr 45, av den 28 januari 2003.

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland (C-390/18, EU:C:2019:1112, punkt 46).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi (C-434/15, EU:C:2017:981, punkt 35).

11 Dom av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi (C-434/15, EU:C:2017:981, punkterna 38-42).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi (C-434/15, EU:C:2017:981, domslutet).

13 Även om domstolen inte använde uttrycket "rekrytering", förmodligen för att undvika tvisten om Ubers förares arbetsrättsliga status, är det i denna mening som ordet "urval" ska tolkas.

14 Dom av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi (C-434/15, EU:C:2017:981, punkt 39).

15 Bukarests kommun har i sitt yttrande gjort gällande att Star Taxi App den 1 februari 2018 lanserade nya tjänster som gjorde det möjligt att betala med bankkort och att fastställa ett minimipris. Star Taxi App har emellertid kraftfullt bestridit detta påstående i sitt svar på en konkret fråga från domstolen i detta ämne. Det rör sig således om en faktisk omständighet som inte har fastställts i det nationella målet. Under alla omständigheter förefaller det inte som om dessa tilläggstjänster kan ändra helhetsbedömningen av Star Taxi Apps verksamhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland (C-390/18, EU:C:2019:1112, punkterna 58-64)).

16 Dom av den 20 december 2017 (C-434/15, EU:C:2017:981).

17 Såsom domstolen påpekade i punkt 38 i sin dom av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi (C-434/15, EU:C:2017:981). Se även, vad gäller sambandet mellan tillhandahållandet av tjänster och utövandet av kontroll över dessa tjänster, mitt yttrande i Airbnb Ireland (C-390/18, EU:C:2019:336, punkterna 64 och 65).

18 För en utförligare beskrivning av hur Uber fungerar hänvisar jag till mitt yttrande i målet Asociación Profesional Elite Taxi (C-434/15, EU:C:2017:364).

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland (C-390/18, EU:C:2019:1112, punkt 55), och mitt yttrande i samma mål (C-390/18, EU:C:2019:336, punkterna 57-59).

20 Dom av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi (C-434/15, EU:C:2017:981).

21 Dom av den 20 december 2017 (C-434/15, EU:C:2017:981).

22 Se även artikel 1.2 i direktiv 2000/31, enligt vilken "[d]etta direktiv tillnärmar, i den mån det är nödvändigt för att uppnå det mål som anges i punkt 1, vissa nationella bestämmelser om informationssamhällets tjänster som rör den inre marknaden, tjänsteleverantörers etablering, kommersiella kommunikationer, elektroniska avtal, mellanhänders ansvar, uppförandekoder, tvistlösning utanför domstol, väckande av talan vid domstol och samarbete mellan medlemsstaterna".

23 Det vill säga annat än radio, i praktiken med hjälp av IT-resurser.

24 Jag erinrar om att även om alla tillståndssystem enligt unionsrätten är förbjudna för informationssamhällets tjänster enligt artikel 4.1 i direktiv 2000/31, är sådana system tillåtna, på vissa villkor, för andra kategorier av tjänster enligt artiklarna 9 och 10 i direktiv 2006/123 eller artikel 49 FEUF.

25 Dom av den 20 december 2017 (C-434/15, EU:C:2017:981).

26 Dom av den 20 december 2017 (C-255/16, EU:C:2017:983).

27 Dom av den 20 december 2017, Falbert m.fl. (C-255/16, EU:C:2017:983, punkt 35).

28 Nu artikel 1.1 e i direktiv 2015/1535.

29 Dom av den 20 december 2017, Falbert m.fl. (C-255/16, EU:C:2017:983, punkterna 16-18).

30 Det ska påpekas att frågan om huruvida beslut nr 626/2017 är lagenligt enligt nationell rätt i ett sådant fall också skulle uppkomma, eftersom Legea nr 365/2002 privind comerļul electronic (lag nr 365/2002 om elektronisk handel) av den 7 juni 2002 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 483, av den 5 juli 2002), genom vilken direktiv 2000/31 införlivas med rumänsk rätt, i artikel 4.1 återger det förbud som föreskrivs i artikel 4.1 i detta direktiv.

31 Se punkterna 18 och 19 i detta yttrande.

32 Artikel 2.2 d i direktiv 2006/123.

33 Dom av den 15 oktober 2015, Grupo Itevelesa m.fl. (C-168/14, EU:C:2015:685, punkt 46).

34 Dom av den 15 oktober 2015, Grupo Itevelesa m.fl. (C-168/14, EU:C:2015:685, punkt 47).

35 Dom av den 15 oktober 2015, Grupo Itevelesa m.fl. (C-168/14, EU:C:2015:685, punkt 49).

36 Se även mitt yttrande i de förenade målen Trijber och Harmsen (C-340/14 och C-341/14, EU:C:2015:505, punkterna 27 och 28).

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland (C-390/18, EU:C:2019:1112, punkterna 40-42).

38 Dom av den 30 januari 2018, X och Visser (C-360/15 och C-31/16, EU:C:2018:44, punkt 3 i domslutet). Se även mina yttranden i de förenade målen Trijber och Harmsen (C-340/14 och C-341/14, EU:C:2015:505, punkterna 44-57) och i de förenade målen X och Visser (C-360/15 och C-31/16, EU:C:2017:397, punkt 106 ff.).

39 Begreppet tillståndsförfarande definieras i artikel 4.6 i direktiv 2006/123 som "varje förfarande enligt vilket en tjänsteleverantör eller tjänstemottagare i praktiken är skyldig att vidta åtgärder för att från en behörig myndighet erhålla ett formellt beslut, eller ett underförstått beslut, om tillträde till eller utövande av en tjänsteverksamhet". Enligt min mening råder det ingen tvekan om att taxitrafik enligt rumänsk rätt är underkastad ett tillståndssystem i den mening som avses i denna definition. Detta system grundar sig på artikel 15 i lag nr 38/2003 och har införts i Bukarest kommun genom beslut nr 178/2008, i dess lydelse enligt beslut nr 626/2017.

40 Eftersom det i detta fall är fråga om en transporttjänst, omfattas inte detta system av tillämpningsområdet för direktiv 2006/123.

41 Se, för det senaste, dom av den 13 december 2018, France Télévisions (C-298/17, EU:C:2018:1017, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

42 EUT C 127, 2006, s. 14.

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)

https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf;jsessionid=1B1ECA1D19F674B9B5A28F3FFB93686C?text=&docid=234921&pageIndex=0&doclang=en&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=27754592

3 december 2020 (*)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 56 FEUF - Tillämplighet - Rent intern situation - Direktiv 2000/31/EG - Artikel 2 a - Begreppet "informationssamhällets tjänster" - Artikel 3.2 och 3.4 - Artikel 4 - Tillämplighet - Direktiv 2006/123/EG - Tjänster - Kapitlen III (Etableringsfrihet för tjänsteleverantörer) och IV (Fri rörlighet för tjänster) - Tillämplighet - Artiklarna 9 och 10 - Direktiv (EU) 2015/1535 - Artikel 1.1 e och f - Begreppet "föreskrift om tjänster" - Begreppet "teknisk föreskrift") fri rörlighet för tjänster) - Tillämplighet - Artiklarna 9 och 10 - Direktiv (EU) 2015/1535 - Artikel 1.1 e och f - Begreppet "föreskrift om tjänster" - Begreppet "teknisk föreskrift" - Artikel 5.1 - Underlåtenhet att kommunicera i förväg - Verkställbarhet - Verksamhet som består i att koppla samman personer som vill göra stadsresor med auktoriserade taxiförare, med hjälp av en applikation för smarttelefoner - Klassificering - Nationella bestämmelser enligt vilka denna verksamhet kräver förhandstillstånd)

I mål C-62/19,

Begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tribunalul Bucureşti (regional domstol i Bukarest, Rumänien) genom beslut av den 14 december 2018, som inkom till domstolen den 29 januari 2019, i målet

Star Taxi App SRL

v

Unitatea Administrativ Teritorială Municipiul Bucureşti prin Primar General,

Allmän rådgivare i kommunen Bucureşti,

berörda parter:

IB,

Camera Naţională a Taximetriştilor din România,

D'Artex Star SRL,

Auto Cobălcescu SRL,

Cristaxi Service SRL,

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen),

sammansatt av avdelningsordföranden M. Vilaras samt domarna N. Piçarra, D. Šváby (referent), S. Rodin och K. Jürimäe,

Generaladvokat: M. Szpunar,

Registrator: R. Șereș, administratör,

med beaktande av det skriftliga förfarandet,

efter att ha beaktat de synpunkter som lämnats på uppdrag av :

- Star Taxi App SRL, inledningsvis av C. Băcanu och därefter av G.C.A. Ioniţă, avocați,

- Unitatea Administrativ Teritorială Municipiul Bucureşti prin Primar General, genom M. Teodorescu, i egenskap av ombud,

- Nederländernas regering, företrätt av M. Bulterman och J.M. Hoogveld, båda i egenskap av ombud,

- Europeiska kommissionen, genom S.L. Kalėda, L. Malferrari, L. Nicolae och Y.G. Marinova, samtliga i egenskap av ombud,

efter att ha hört generaladvokatens förslag till avgörande vid sammanträdet den 10 september 2020,

ger följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 56 FEUF, artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, s. 37), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 (EGT L 217, s. 18) (nedan kallat direktiv 98/34). 18) (nedan kallat direktiv 98/34), artiklarna 2 a, 3.2, 3.4 och 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (nedan kallat direktivet om elektronisk handel) (EGT L 178, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 28), artiklarna 9, 10 och 1), artiklarna 9, 10 och 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, s. 36) och, slutligen, artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, s. 1).

2 Begäran har framställts i ett förfarande mellan Star Taxi App SRL, å ena sidan, och Unitatea Administrativ Teritorială Municipiul București prin Primar General (den territoriella administrativa enheten i kommunen Bukarest, Rumänien; Kommunen Bukarest), å ena sidan, och Consiliul General al Municipiului București (kommunfullmäktige i Bukarest, Rumänien), å andra sidan, angående bestämmelser enligt vilka det krävs förhandstillstånd för att med hjälp av en applikation för smarttelefoner förmedla kontakt mellan personer som vill göra en resa i städerna och taxiförare med tillstånd.

Rättslig bakgrund

Europeiska unionens lagstiftning

Direktiv 98/34/EG

3 Direktiv 2015/1535 upphävde och ersatte direktiv 98/34 med verkan från och med den 7 oktober 2015, och hänvisningar till det sistnämnda direktivet ska, i enlighet med artikel 10 andra stycket i detta direktiv, anses avse direktiv 2015/1535.

4 I synnerhet har artikel 1 första stycket punkt 2 i direktiv 98/34 ersatts med identiska ordalydelser av artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535.

Direktiv 2000/31/EG

5 I artikel 2 a i direktiv 2000/31 definieras "informationssamhällets tjänster" som "tjänster i den mening som avses i artikel 1[.1 b i direktiv 2015/1535]".

6 Artikel 3.2 och 3.4 i direktiv 2000/31 har följande lydelse:

'2. Medlemsstaterna får inte av skäl som faller inom det samordnade området begränsa friheten att tillhandahålla informationssamhällets tjänster från en annan medlemsstat.

...

4. Medlemsstaterna får vidta åtgärder för att avvika från punkt 2 när det gäller en viss av informationssamhällets tjänster om följande villkor är uppfyllda

(a) Åtgärderna ska vara:

(i) nödvändigt av något av följande skäl:

- allmän ordning, särskilt förebyggande, utredning, avslöjande av och åtal för brott, inbegripet skydd av minderåriga och bekämpande av all uppmaning till hat på grund av ras, kön, religion eller nationalitet samt kränkningar av den mänskliga värdigheten för enskilda personer,

- skydd av folkhälsan,

- allmän säkerhet, inbegripet skydd av nationell säkerhet och nationellt försvar,

- skydd av konsumenter, inklusive investerare;

(ii) som vidtas mot en viss informationssamhällets tjänst och som skadar de mål som avses i led i eller som utgör en allvarlig och påtaglig risk för att dessa mål skadas;

(iii) står i proportion till dessa mål;

(b) Medlemsstaten har, innan den vidtar åtgärderna i fråga och utan att det påverkar domstolsförfaranden, inbegripet förundersökningar och åtgärder som vidtas inom ramen för en brottsutredning

- uppmanat den medlemsstat som avses i punkt 1 att vidta åtgärder och denna medlemsstat inte har vidtagit sådana åtgärder eller att de är otillräckliga,

- underrättat kommissionen och den medlemsstat som avses i punkt 1 om sin avsikt att vidta sådana åtgärder.

7 Artikel 4 i detta direktiv föreskriver följande:

'1. Medlemsstaterna skall se till att tillträde till och utövande av verksamhet som leverantör av informationssamhällets tjänster inte får underkastas krav på förhandstillstånd eller något annat krav med motsvarande verkan.

2. Punkt 1 ska inte påverka tillståndsordningar som inte är specifikt och uteslutande inriktade på informationssamhällets tjänster eller som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/13/EG av den 10 april 1997 om gemensamma ramar för allmän auktorisation och individuella tillstånd på teletjänstområdet [EGT L 117, 1997, s. 15]. Direktiv 2006/123/EG

8 I skäl 21 i direktiv 2006/123 anges följande:

"Transporttjänster, inklusive stadstransporter, taxibilar och ambulanser samt hamntjänster, bör undantas från detta direktivs tillämpningsområde.

9 Enligt artikel 2.2 d i direktivet är det inte tillämpligt på tjänster inom transportområdet, inbegripet hamntjänster, som omfattas av tillämpningsområdet för avdelning V i tredje delen av EG-fördraget, som numera utgör avdelning VI i tredje delen av FEU-fördraget.

10 Artikel 3.1 i detta direktiv föreskriver följande:

"Om bestämmelserna i detta direktiv strider mot en bestämmelse i en annan gemenskapsrättsakt som reglerar specifika aspekter av tillträdet till eller utövandet av en tjänsteverksamhet inom särskilda sektorer eller för särskilda yrken, skall bestämmelsen i den andra gemenskapsrättsakten ha företräde och tillämpas på dessa särskilda sektorer eller yrken. Dessa omfattar:

(a) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 1997, s. 1);

(b) Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1);

(c) Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television [EGT L 298, s. 23];

(d) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG [av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, s. 22)].

11 I artikel 4.1 i direktiv 2006/123 definieras "tjänst" som varje ekonomisk verksamhet som egenföretagare, som normalt utförs mot ersättning, i den mening som avses i artikel 57 FEUF.

12 Kapitel III i detta direktiv, som har rubriken "Etableringsfrihet för tjänsteleverantörer", innehåller artiklarna 9-15. I artikel 9 föreskrivs följande:

'1. Medlemsstaterna får inte göra tillträdet till eller utövandet av en tjänsteverksamhet beroende av ett tillståndssystem om inte följande villkor är uppfyllda

(a) Tillståndssystemet inte diskriminerar leverantören i fråga;

(b) Behovet av ett tillståndssystem är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset;

(c) det eftersträvade målet inte kan uppnås genom en mindre restriktiv åtgärd, särskilt på grund av att en kontroll i efterhand skulle ske för sent för att vara verkligt effektiv.

2. I den rapport som avses i artikel 39.1 ska medlemsstaterna ange sina tillståndssystem och motivera varför de är förenliga med punkt 1 i den här artikeln.
3. Detta avsnitt skall inte tillämpas på de aspekter av tillståndssystem som direkt eller indirekt regleras av andra gemenskapsinstrument.

13 Enligt artikel 10.1 och 10.2 i direktiv 2006/123:

'1. Tillståndssystem skall grundas på kriterier som utesluter att de behöriga myndigheterna utövar sin bedömningsrätt godtyckligt.

2. De kriterier som avses i punkt 1 ska vara följande:

(a) Icke-diskriminerande;

(b) motiveras av ett tvingande hänsyn till allmänintresset;

(c) står i proportion till detta mål av allmänt intresse;

(d) klar och otvetydig;

(e) mål;

(f) offentliggöras i förväg;

(g) vara transparent och tillgänglig.

14 Kapitel IV i detta direktiv, som avser fri rörlighet för tjänster, innehåller artikel 16, i vilken det föreskrivs följande:

'1. Medlemsstaterna ska respektera tjänsteleverantörernas rätt att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat än den där de är etablerade.

Den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls skall säkerställa fritt tillträde till och fritt utövande av tjänsteverksamhet inom sitt territorium.

Medlemsstaterna får inte göra tillträdet till eller utövandet av en tjänsteverksamhet på deras territorium beroende av uppfyllandet av några krav som inte respekterar följande principer:

(a) Icke-diskriminering: Kravet får varken vara direkt eller indirekt diskriminerande med avseende på nationalitet eller, när det gäller juridiska personer, med avseende på den medlemsstat där de är etablerade;

(b) Nödvändighet: Kravet måste vara motiverat av hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet, folkhälsa eller miljöskydd;

(c) Proportionalitet: Kravet måste vara lämpligt för att uppnå det eftersträvade målet och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

2. Medlemsstaterna får inte begränsa friheten att tillhandahålla tjänster för en tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat genom att ställa upp något av följande krav

(a) En skyldighet för tjänsteleverantören att ha ett etableringsställe på deras territorium;

(b) En skyldighet för tjänsteleverantören att erhålla ett tillstånd från deras behöriga myndigheter, inbegripet inskrivning i ett register eller registrering hos en yrkesorganisation eller yrkessammanslutning på deras territorium, utom i de fall som föreskrivs i detta direktiv eller i andra instrument i gemenskapslagstiftningen;

(c) Förbud för tjänsteleverantören att på deras territorium inrätta en viss form eller typ av infrastruktur, inklusive kontor eller kammare, som tjänsteleverantören behöver för att tillhandahålla de aktuella tjänsterna;

(d) Tillämpningen av särskilda avtalsvillkor mellan tjänsteleverantören och tjänstemottagaren som hindrar eller begränsar tillhandahållandet av tjänster av egenföretagare;

(e) En skyldighet för tjänsteleverantören att inneha en identitetshandling som utfärdats av dess behöriga myndigheter och som är specifik för utövandet av en tjänsteverksamhet;

(f) Krav, utom sådana som är nödvändiga för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, som påverkar användningen av utrustning och material som utgör en integrerad del av den tjänst som tillhandahålls;

(g) inskränkningar i friheten att tillhandahålla de tjänster som avses i artikel 19.

Direktiv 2015/1535

15 I artikel 1.1 b, e och f i direktiv 2015/1535 föreskrivs följande:

'1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges

...

(b) tjänst: varje tjänst inom informationssamhället, dvs. varje tjänst som normalt tillhandahålls mot ersättning, på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare.

Vid tillämpningen av denna definition:

(i) "på distans" innebär att tjänsten tillhandahålls utan att parterna är närvarande samtidigt;

(ii) "på elektronisk väg": att tjänsten sänds från början och tas emot på destinationsorten med hjälp av elektronisk utrustning för behandling (inklusive digital komprimering) och lagring av data, och helt sänds, befordras och tas emot via tråd, radio, optiska medel eller andra elektromagnetiska medel;

(iii) "på individuell begäran av en tjänstemottagare": att tjänsten tillhandahålls genom överföring av uppgifter på individuell begäran.

...

(e) regel om tjänster: ett krav av allmän karaktär som rör tillträde till och utövande av tjänsteverksamhet enligt punkt b, särskilt bestämmelser om tjänsteleverantören, tjänsterna och tjänstemottagaren, med undantag för alla regler som inte specifikt avser de tjänster som definieras i den punkten.

Vid tillämpningen av denna definition:

(i) En regel ska anses vara särskilt inriktad på informationssamhällets tjänster om, med beaktande av dess motivering och dess dispositiva del, det särskilda syftet med alla eller vissa av dess enskilda bestämmelser är att reglera sådana tjänster på ett uttryckligt och målinriktat sätt;

(ii) En regel ska inte anses vara särskilt inriktad på informationssamhällets tjänster om den endast påverkar sådana tjänster på ett implicit eller oavsiktligt sätt;

(f) teknisk föreskrift: tekniska specifikationer och andra krav eller föreskrifter för tjänster, inbegripet tillämpliga administrativa bestämmelser, som rättsligt eller faktiskt skall följas vid saluföring, tillhandahållande av en tjänst, etablering av en tjänsteoperatör eller användning i en medlemsstat eller en större del av en medlemsstat, samt medlemsstaternas lagar och andra författningar, med undantag av dem som avses i artikel 7, som förbjuder tillverkning, import, saluföring eller användning av en produkt eller som förbjuder tillhandahållande eller användning av en tjänst eller etablering som tjänsteleverantör.

...'

16 Artikel 5.1 första stycket i detta direktiv föreskriver följande:

"Om inte annat följer av artikel 7 skall medlemsstaterna omedelbart till kommissionen överlämna varje förslag till teknisk föreskrift, utom när det endast överför den fullständiga texten till en internationell eller europeisk standard, i vilket fall det är tillräckligt med information om den relevanta standarden; de skall också till kommissionen överlämna en redogörelse för skälen till att det är nödvändigt att utfärda en sådan teknisk föreskrift, om dessa skäl inte redan framgår av förslaget.

17 Enligt artikel 10 andra stycket i detta direktiv:

"Hänvisningar till det upphävda direktivet [98/34] ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV.

Rumänsk lag

Lag nr 38/2003

18 I artikel 11 i Legea nr. 38/2003 privind transportul în regim de taxi și în regim de închiriere (lag nr 38/2003 om taxi- och hyrbilstransporter) av den 20 januari 2003 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 45 av den 28 januari 2003), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet, föreskrivs följande:

'...

(j) taxiförmedling (dispatching): en verksamhet i samband med taxitransport som består i att ta emot kundbokningar per telefon eller på annat sätt och vidarebefordra dem till en taxiförare via en komradio."

19 I artikel 15 i den lagen föreskrivs följande:

"(1) Taxiförmedling får endast bedrivas inom det område som omfattas av tillståndet av en juridisk person ("beställningscentralen") som innehar ett tillstånd som beviljats av den behöriga myndigheten i enlighet med denna lag.

(2) Ett tillstånd för taxitrafik kan erhållas genom att följande handlingar lämnas in:

(a) En kopia av det registreringsbevis som utfärdats av handelsregistret;

(b) En försäkran på heder och samvete från taxi- eller hyrbilstransportören om att bokningscentralen är utrustad med nödvändiga tekniska hjälpmedel, en komradio, en säker radiofrekvens, behörig personal och nödvändiga utrymmen;

(c) En kopia av det radiotelefonistcertifikat för de anställda vid taxibeställningscentralen som utfärdats av den behöriga kommunikationsmyndigheten;

(d) En kopia av det tillstånd att använda radiofrekvenser som utfärdats av den behöriga myndigheten.

...

(5. Godkända transportföretag som tillhandahåller taxitjänster ska använda en beställningscentral i enlighet med denna lag på grundval av ett leveransavtal som ingåtts med den centralen på icke-diskriminerande villkor.

(6. Färdledningstjänster ska vara obligatoriska för alla taxibilar från godkända transportföretag som bedriver trafik i ett område, utom i områden där färre än 100 taxitillstånd har utfärdats och där denna tjänst är frivillig.

...

(8) Avtal om taxitrafik som ingås med godkända transportföretag måste innehålla villkor som fastställer parternas skyldigheter att följa reglerna om kvalitet och laglighet för den tjänst som tillhandahålls och de överenskomna priserna.

(9) Taxibilar som betjänas av en beställningscentral får tillhandahålla transporttjänster på grundval av ett fast pris eller en prisskala beroende på fordonskategori, i enlighet med trafikeringsavtalet.

(10) Bokningscentralen ska förse de godkända transportörer som den betjänar med en komradio för installation i taxibilar på grundval av ett hyresavtal som ingåtts på icke-diskriminerande villkor.

Beslut nr 178/2008

20 I Bukarest kommun regleras taxitjänster av Hotărârea Consiliului General al Municipiului București nr. 178/2008 privind aprobarea Regulamentului cadru, a Caietului de sarcini și a contractului de atribuire în gestiune delegată pentru organizarea și executarea serviciului public de transport local în regim de taxi (Beslut nr 178/2008 av allmänna rådet i Bukarests kommun om godkännande av ramförordningen, avtalshandlingar och koncessionsavtal för delegerad förvaltning av organisation och tillhandahållande av lokala allmänna taxitjänster) av den 21 april 2008, ändrat genom beslut nr 626/2017 av kommunfullmäktige i Bukarest av den 19 december 2017 (nedan kallat beslut nr 178/2008).

21 I artikel 3.1 i bilaga 1 till beslut nr 178/2008 föreskrivs följande:

"De termer och begrepp som används och definieras i lag nr 38/2003 har samma innebörd i denna förordning och i denna ramförordning gäller följande definitioner:

...

(i1) Förmedling på annat sätt: verksamhet som bedrivs av en beställningscentral som godkänts av den behöriga myndigheten för att ta emot bokningar från kunder med hjälp av en IT-applikation eller bokningar som görs på en godkänd beställningscentrals webbplats och vidarebefordra dem till taxiförare via en komradio.

(i2) IT-applikation: programvara som är installerad och fungerar på en mobil eller fast enhet, som uteslutande tillhör den auktoriserade bokningscentralen och bär dess namn.

...'

22 Artikel 21 i denna bilaga har följande lydelse

"1. I kommunen Bukarest ska beställningscentralstjänster vara obligatoriska för alla taxibilar som tillhör godkända transportföretag och får endast tillhandahållas av bokningscentraler som godkänts av den behöriga tillståndsmyndigheten i kommunen Bukarest, på villkor som säkerställer att kunderna kan begära dessa tjänster per telefon eller på annat sätt, inbegripet genom applikationer som är anslutna till internet och som måste innehålla namnet på den bokningscentral som anges i det beställningscentralstillstånd som beviljats av den behöriga tillståndsmyndigheten i kommunen Bukarest.

...

(31) Beställningstjänster ska vara obligatoriska för alla taxibilar från godkända transportföretag som bedriver taxiverksamhet i Bukarest kommun och får endast tillhandahållas av beställningscentraler som godkänts av den behöriga tillståndsmyndigheten i Bukarest kommun, på villkor som säkerställer att kunderna kan begära dessa tjänster per telefon eller på annat sätt (it-applikationer, bokningar som görs på en beställningscentrals webbplats) och vidarebefordra dem till taxiförare via en komradio.

23 I artikel 41.21 i denna bilaga föreskrivs följande:

"Vid utövandet av verksamheten att tillhandahålla taxitjänster är taxiförare bland annat skyldiga att avstå från att använda telefoner eller andra mobila enheter när de tillhandahåller transporttjänsten.

24 I artikel 59.61 i samma bilaga föreskrivs följande:

"Underlåtenhet att uppfylla de skyldigheter som anges i artikel 21.31, vilka är tillämpliga på all jämförbar verksamhet oavsett hur och under vilka omständigheter den bedrivs, och som leder till att en förare utan tillstånd eller en taxitransportör med tillstånd kontaktas för att transportera en person eller en grupp av personer i kommunen Bukarest, ska bestraffas med böter på mellan 4 500 och 5 000 [rumänska lei (RON) (cirka 925 och 1 025 EUR)].

Huvudmålet och de frågor som ställts i begäran om förhandsavgörande

25 Star Taxi App är ett bolag bildat enligt rumänsk rätt, etablerat i Bukarest, som driver en smartphone-applikation med samma namn som kopplar samman användare av taxitjänster direkt med taxichaufförer.

26 Den hänskjutande domstolen har beskrivit hur applikationen, som kan laddas ned kostnadsfritt, fungerar på följande sätt.

27 En person som vill göra en stadsresa söker med hjälp av applikationen och får en lista över tillgängliga taxichaufförer som visar fem eller sex biltyper till olika priser. Passageraren kan välja en förare från listan på grundval av kommentarer och betyg från tidigare passagerare och har också möjlighet att inte gå vidare med bokningen. Star Taxi App vidarebefordrar dock inte bokningar till taxichaufförer och fastställer inte heller priset, som betalas direkt till chauffören i slutet av resan.

28 Star Taxi App tillhandahåller denna tjänst genom att ingå direkta avtal om tillhandahållande av tjänster med taxiförare som har tillstånd att yrkesmässigt tillhandahålla taxitransporter. Företaget väljer inte ut dessa förare. Syftet med avtalen är att förse förarna med en IT-applikation, kallad "STAR TAXI - driver", en smartphone på vilken applikationen har installerats och ett SIM-kort med en begränsad mängd data, i utbyte mot en månatlig abonnemangsavgift. Star Taxi App utövar inte heller någon kontroll över kvaliteten på fordonen eller deras förare eller över förarnas uppträdande.

29 Den 19 december 2017 antog kommunfullmäktige i Bukarest beslut nr 626/2017 på grundval av lag nr 38/2003.

30 Den hänskjutande domstolen har i detta hänseende påpekat att det genom detta beslut infördes led i1 och i2 i artikel 3 i bilaga 1 till beslut nr 178/2008, varigenom definitionen av den verksamhet avseende "trafikledning" som omfattas av det förhandstillstånd som föreskrivs i lag nr 38/2003 utvidgades till att omfatta verksamhet av samma slag som bedrivs med hjälp av en it-applikation. Genom en ändring av artikel 21 i nämnda bilaga blev det genom beslut nr 626/2017 också obligatoriskt att tillhandahålla färdtjänst för alla taxibilar som tillhör godkända transportföretag. Sådana tjänster får således endast tillhandahållas av taxibokningscentraler som godkänts av den behöriga myndigheten, på villkor som säkerställer att kunderna kan begära dessa tjänster per telefon eller på annat sätt, inklusive applikationer som är anslutna till internet. Dessa ska vara försedda med namnet på den beställningscentral som anges i det tillstånd att bedriva trafik som beviljats av den behöriga myndigheten. Genom samma beslut infördes slutligen artikel 59.61 i beslut nr 178/2008, enligt vilken underlåtenhet att uppfylla dessa skyldigheter hädanefter ska bestraffas med böter på mellan 4 500 RON och 5 000 RON (cirka 925 EUR och 1 025 EUR).

31 Star Taxi App ålades böter om 4 500 RON (cirka 925 euro) för överträdelse av dessa regler.

32 Star Taxi App ansåg emellertid att dess verksamhet utgjorde en tjänst i informationssamhället, för vilken det enligt artikel 4 i direktiv 2000/31 inte får krävas förhandstillstånd eller något annat krav med motsvarande verkan, och ansökte därför om upphävande av beslut nr 626/2017. Detta klagomål avslogs med motiveringen att de ifrågavarande bestämmelserna hade blivit nödvändiga på grund av det stora antalet bokningar som gjorts hos icke auktoriserade juridiska personer och att bestämmelserna inte utgjorde ett intrång i friheten att tillhandahålla tjänster på elektronisk väg, eftersom de fastställde en ram för en förmedlingstjänst avseende persontransporter med taxi.

33 Star Taxi App väckte därefter talan om ogiltigförklaring av beslut nr 626/2017 vid Tribunalul București (regional domstol, Bukarest, Rumänien).

34 Den hänskjutande domstolen har påpekat att den tjänst som är i fråga i det nationella målet skiljer sig från den som var i fråga i det mål som gav upphov till domen av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi (C-434/15, EU:C:2017:981):981), i vilket domstolen slog fast att en förmedlingstjänst, vars syfte var att genom en smartphone-applikation och mot ersättning sätta icke-professionella förare som använder sitt eget fordon i förbindelse med personer som önskar göra stadsresor, skulle kvalificeras som en "tjänst på transportområdet" i den mening som avses i artikel 2.2 d i direktiv 2006/123, och således inte omfattades av friheten att tillhandahålla tjänster i allmänhet och, mer specifikt, av direktiv 2006/123 och direktiv 2000/31. Till skillnad från den tjänsteleverantör som var i fråga i det ovannämnda målet, väljer Star Taxi App inte ut icke-professionella förare med hjälp av sitt eget fordon, utan ingår avtal om tillhandahållande av tjänster med förare som har tillstånd att yrkesmässigt utföra taxitransporter, utan att fastställa biljettpriset för resan eller ta ut det av passageraren, som betalar det direkt till föraren, eller utöva kontroll över fordonens eller förarnas kvalitet eller över förarnas uppträdande.

35 Den hänskjutande domstolen är emellertid osäker på huruvida den tjänst som tillhandahålls av Star Taxi App ska klassificeras som en "informationssamhällets tjänst" och, om så är fallet, huruvida bestämmelser enligt vilka det krävs förhandstillstånd för att tillhandahålla en sådan tjänst är förenliga med direktiv 2000/31 och ska meddelas kommissionen innan de antas, i enlighet med artikel 5 i direktiv 2015/1535.

36 Under dessa omständigheter beslutade Tribunalul București (regional domstol i Bukarest) att vilandeförklara målet vid den nationella domstolen och att ställa följande frågor till domstolen för förhandsavgörande:

"(1) [Ska bestämmelserna i artikel 1 första stycket punkt 2 i direktiv 98/34 och artikel 2 a i direktiv 2000/31], enligt vilka en tjänst i informationssamhället är en "tjänst som normalt tillhandahålls mot ersättning, på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare", tolkas så, att en sådan verksamhet som den som bedrivs av Star Taxi App SRL (nämligen en tjänst som består i att via en elektronisk applikation sätta taxipassagerare i direkt kontakt med taxichaufförer) ska betraktas som en tjänst i informationssamhället och den kollaborativa ekonomin (med beaktande av att Star Taxi App SRL inte uppfyller de kriterier för att vara ett transportföretag som EU-domstolen har bedömt)? via en elektronisk applikation, med taxichaufförer) särskilt ska betraktas som en tjänst inom informationssamhället och den kollaborativa ekonomin (med beaktande av att Star Taxi App SRL inte uppfyller de kriterier för att vara ett transportföretag som Europeiska unionens domstol har beaktat i punkt 39 i sin dom [av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi (C-434/15, EU:C:2017:981)], med hänvisning till Uber)?

(2) För det fall [den applikation som drivs av] Star Taxi App SRL ska anses utgöra en tjänst i informationssamhället, medför bestämmelserna i artikel 4 i direktiv [2000/31], artiklarna 9, 10 och 16 i direktiv [2006/123] och artikel 56 FEUF att principen om frihet att tillhandahålla tjänster ska tillämpas på den verksamhet som bedrivs av Star Taxi App SRL? Om svaret på denna fråga är jakande, utgör dessa bestämmelser hinder för sådana bestämmelser som de som anges i [artiklarna 3, 21.1, 21.31, 41.21 och 59.61 i bilaga I till beslut nr 178/2008]?

(3) För det fall direktiv [2000/31] är tillämpligt på den tjänst som tillhandahålls av Star Taxi App SRL, utgör de begränsningar som en medlemsstat infört i friheten att tillhandahålla informationssamhällets tjänster och som innebär att tillhandahållandet av sådana tjänster är beroende av innehav av ett tillstånd eller en licens, åtgärder [som får avvika från artikel 3.2 i direktivet enligt artikel 3.4 i detta]?

(4) Utgör bestämmelserna i artikel 5 i direktiv [2015/1535] hinder för att, utan att först underrätta ... kommissionen, anta sådana föreskrifter som [de som anges i artiklarna 3, 21.1, 21.31, 41.21 och 59.61 i bilaga I till beslut nr 178/2008]?

Förfarandet vid domstolen

37 Efter att ha beslutat att meddela dom utan huvudförhandling på grund av de hälsorisker som är förenade med coronaviruspandemin, ställde domstolen ett antal frågor till de berörda parter som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol för att de skulle besvara dem skriftligen. Svar har inkommit från Star Taxi App och kommissionen.

Frågorna

Den första frågan

38 Inledningsvis ska det påpekas att den hänskjutande domstolen i den första frågan har hänvisat till artikel 1 första stycket punkt 2 i direktiv 98/34. Detta direktiv upphävdes emellertid och ersattes, före antagandet av beslut nr 626/2017, av direktiv 2015/1535. I artikel 10 andra stycket i sistnämnda direktiv föreskrivs att hänvisningar till direktiv 98/34 ska tolkas som hänvisningar till direktiv 2015/1535. Vid besvarandet av denna fråga ska det således hänvisas till artikel 1.1 b i sistnämnda direktiv.

39 För det andra begränsar sig den hänskjutande domstolen i sin fråga till att ange att den verksamhet som är aktuell i det nationella målet är en tjänst som består i att via en elektronisk applikation sätta taxiresenärer i direkt kontakt med taxichaufförer, men som ändå inte uppfyller de kriterier som domstolen har angett i punkt 39 i dom av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi (C-434/15, EU:C:2017:981).

40 Domstolen har emellertid, såsom framgår av punkterna 26-28 och 34 i denna dom, närmare angett hur den aktuella verksamheten är organiserad i beslutet om hänskjutande. Det som är aktuellt i det nationella målet är en förmedlingstjänst, som tillhandahålls genom en applikation för smarttelefoner och som förmedlar kontakt mellan personer som vill åka taxi och auktoriserade taxiförare. Det framgår vidare att förarna måste betala en månatlig abonnemangsavgift för att få använda applikationen, men att tjänsteleverantören inte direkt vidarebefordrar bokningar till förarna eller fastställer priset för resan och inte heller fungerar som betalningsförmedlare. Denna information ska således beaktas fullt ut vid besvarandet av den första frågan.

41 Den första frågan ska följaktligen förstås så, att den i huvudsak avser huruvida artikel 2 a i direktiv 2000/31, som hänvisar till artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, ska tolkas så, att en förmedlingstjänst som består i att, med hjälp av en applikation för smarttelefoner och mot ersättning, sätta personer som önskar göra stadsresor i kontakt med taxiförare med tillstånd, för vilka tjänsteleverantören har ingått avtal om tillhandahållande av tjänster med dessa förare mot betalning av en månatlig abonnemangsavgift, men som inte vidarebefordrar bokningarna till dem, inte fastställer biljettpriset för resan eller tar ut det av passagerarna, som betalar det direkt till taxiföraren, och inte utövar någon kontroll över kvaliteten på fordonen och deras förare eller över förarnas uppträdande, utgör en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i dessa bestämmelser.

42 Enligt artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535 avses med en "informationssamhällets tjänst" "varje tjänst som normalt tillhandahålls mot ersättning, på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare".

43 Det ska konstateras - och detta har inte bestritts av någon av parterna eller av någon annan berörd part i det nationella målet - att den förmedlingsverksamhet som är aktuell i det nationella målet omfattas av begreppet "tjänst" i den mening som avses i artiklarna 56 FEUF och 57 FEUF.

44 Vidare står det för det första klart att en sådan förmedlingstjänst uppfyller det första villkoret i artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, nämligen att den tillhandahålls mot ersättning (se, analogt, dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland, C-390/18, EU:C:2019:1112, punkt 46).

45 I detta hänseende saknar det betydelse att en sådan tjänst tillhandahålls kostnadsfritt till den som vill göra eller gör en resa i stadstrafik, om den ger upphov till ett avtal om tillhandahållande av tjänster mellan tjänsteleverantören och den enskilde taxiföraren med tillstånd, enligt vilket föraren betalar en månatlig abonnemangsavgift. Enligt fast rättspraxis krävs det inte för att ersättning ska utgå för en tjänst som en tjänsteleverantör tillhandahåller inom ramen för sin ekonomiska verksamhet att tjänsten betalas av samtliga dem för vilka den utförs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2016, Mc Fadden, C-484/14, EU:C:2016:689, punkt 41, och dom av den 4 maj 2017, Vanderborght, C-339/15, EU:C:2017:335, punkt 36).

46 Vidare ska, i den mån den person som vill göra en resa i tätort och en taxiförare med tillstånd sätts i kontakt med varandra via en elektronisk plattform, utan att tillhandahållaren av förmedlingstjänsten, å ena sidan, och den tilltänkta passageraren eller föraren, å andra sidan, är närvarande samtidigt, denna tjänst anses tillhandahållas på elektronisk väg och på distans (se, analogt, dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland, C-390/18, EU:C:2019:1112, punkt 47), vid tillämpningen av det andra och det tredje villkoret i artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535.

47 Slutligen tillhandahålls en sådan tjänst som den som är i fråga i det nationella målet på individuell begäran av tjänstemottagarna, i den mening som avses i det fjärde villkoret i denna bestämmelse, eftersom det samtidigt rör sig om en begäran som görs med hjälp av Star Taxis mjukvaruapplikation av den person som vill göra en stadsresa och en anslutning till denna applikation av den auktoriserade taxichauffören, som anger att han eller hon är tillgänglig.

48 En sådan tjänst uppfyller således de fyra kumulativa villkor som anges i artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535 och utgör därmed i princip en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i direktiv 2000/31.

49 Det framgår emellertid av domstolens praxis att även om en förmedlingstjänst som uppfyller samtliga dessa villkor i princip utgör en tjänst som är skild från den efterföljande tjänst som den avser, i förevarande fall en transporttjänst, och följaktligen ska klassificeras som en "informationssamhällets tjänst", kan detta inte vara fallet om det framgår att denna förmedlingstjänst utgör en integrerad del av en övergripande tjänst vars huvudsakliga beståndsdel är en tjänst som omfattas av en annan rättslig klassificering (dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland, C-390/18, EU:C:2019:1112, punkt 50 och där angiven rättspraxis):C:2019:1112, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

50 Domstolen har i detta hänseende slagit fast att när en leverantör av en förmedlingstjänst erbjuder stadstransporttjänster som denne gör tillgängliga, bland annat genom programvaruverktyg, och vars allmänna drift denne organiserar till förmån för de personer som vill anta erbjudandet, ska den förmedlingstjänst som tillhandahålls anses utgöra en integrerad del av en övergripande tjänst vars huvudsakliga beståndsdel är en transporttjänst och ska följaktligen inte ska kvalificeras som "en tjänst i informationssamhället" i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2000/31, som hänvisar till artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, utan som "en tjänst på transportområdet" i den mening som avses i artikel 2.2 d i direktiv 2006/123, på vilken varken direktiv 2000/31, direktiv 2006/123 eller artikel 56 FEUF är tillämpliga (dom av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi, C-434/15, EU:C:2017:981, punkterna 38-44).

51 En sådan förmedlingstjänst som den som är i fråga i det nationella målet kan emellertid inte, med hänsyn till sina egenskaper, klassificeras som "en tjänst inom transportområdet", vilket Bukarest kommun har gjort gällande.

52 För det första framgår det av beslutet om hänskjutande att, till skillnad från den förmedlingstjänst som var aktuell i det mål som gav upphov till domen av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi (C-434/15, EU:C:2017:981), som erbjöd och gjorde tillgängliga stadstransporttjänster som utfördes av icke-professionella förare som tidigare inte fanns på marknaden, är den tjänst som är i fråga i det nationella målet, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 49 i sitt förslag till avgörande, begränsad till att endast sätta personer som vill göra stadsresor i kontakt med auktoriserade taxiförare som redan bedriver denna verksamhet och för vilka förmedlingstjänsten endast är ett av flera sätt att skaffa kunder, och för övrigt inte ett sätt som de på något sätt är skyldiga att använda.

53 För det andra kan en sådan förmedlingstjänst inte anses organisera den allmänna driften av den stadstransporttjänst som därefter tillhandahålls, eftersom tjänsteleverantören inte väljer ut taxiförarna, inte fastställer eller tar emot biljettpriset för resan och inte heller utövar kontroll över fordonens och förarnas kvalitet eller förarnas uppträdande.

54 Av detta följer att en sådan förmedlingstjänst som den som tillhandahålls av Star Taxi App inte kan anses utgöra en integrerad del av en övergripande tjänst vars huvudsakliga beståndsdel är en transporttjänst och att den följaktligen ska klassificeras som en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2000/31.

55 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första frågan besvaras med att artikel 2 a i direktiv 2000/31, som hänvisar till artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, ska tolkas så, att en förmedlingstjänst som består i att, med hjälp av en applikation för smarttelefoner och mot ersättning, förmedla kontakt mellan personer som vill göra stadsresor och taxiförare med tillstånd, för vilka tjänsteleverantören har ingått avtal om tillhandahållande av tjänster med dessa förare mot betalning av en månatlig abonnemangsavgift, men som inte vidarebefordrar bokningarna till dem, inte fastställer biljettpriset för resan eller tar ut det av passagerarna, som betalar det direkt till taxiföraren, och inte utövar någon kontroll över kvaliteten på fordonen eller deras förare eller över förarnas uppträdande, utgör en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i dessa bestämmelser.

Den fjärde frågan

56 Den hänskjutande domstolen har ställt den fjärde frågan för att få klarhet i huruvida artikel 5.1 i direktiv 2015/1535 utgör hinder för att, utan att först underrätta kommissionen, anta sådana bestämmelser som de som är i fråga i det nationella målet, i förevarande fall de som anges i artiklarna 3, 21.1, 21.31, 41.21 och 59.61 i bilaga I till beslut nr 178/2008.

57 Det ska påpekas att det i artikel 5.1 i direktiv 2015/1535 föreskrivs att medlemsstaterna i princip omedelbart ska överlämna varje utkast till "teknisk föreskrift", i den mening som avses i artikel 1.1 f i direktivet, till kommissionen och att det följer av fast rättspraxis att en medlemsstats underlåtenhet att uppfylla sin skyldighet att i förväg överlämna ett sådant utkast till föreskrift medför att den "tekniska föreskriften" inte kan göras gällande mot enskilda (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 1996, CIA Security International, C-194/94, EU:C:1996:172, punkterna 49 och 50), vare sig i straffrättsliga förfaranden (se, bland annat, dom av den 4 februari 2016, Ince, C-336/14, EU:C:2016:72, punkt 84), eller i rättsliga förfaranden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 februari 2016, Ince, C-336/14, EU:C:2016:72, punkt 84):C:1996:172, punkterna 49 och 50), vare sig det rör sig om ett straffrättsligt förfarande (se, bland annat, dom av den 4 februari 2016, Ince, C-336/14, EU:C:2016:72, punkt 84) eller ett förfarande mellan enskilda (se, bland annat, dom av den 27 oktober 2016, James Elliott Construction, C-613/14, EU:C:2016:821, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

58 Skyldigheten att i förväg överlämna ett utkast gäller således endast om det rör sig om en teknisk föreskrift i den mening som avses i artikel 1.1 f i direktivet.

59 Den hänskjutande domstolen har således ställt den fjärde frågan för att få klarhet i huruvida artikel 1.1 f i direktiv 2015/1535 ska tolkas så, att en kommunal lagstiftning, enligt vilken tillhandahållandet av en förmedlingstjänst, vars syfte är att genom en applikation för smarttelefoner och mot ersättning sätta personer som vill göra stadsresor i kontakt med auktoriserade taxichaufförer, och som ska klassificeras som en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, är beroende av ett förhandstillstånd, vilket redan är tillämpligt på andra leverantörer av taxibokningstjänster, utgör en konkurrensbegränsande åtgärd, och som klassificeras som en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, är beroende av ett förhandstillstånd som redan är tillämpligt på andra leverantörer av taxibokningstjänster, utgör en "teknisk föreskrift" i den mening som avses i denna bestämmelse, och om så är fallet, ska artikel 5.1 i direktiv 2015/1535 tolkas så, att underlåtenhet att i förväg underrätta kommissionen om förslaget till denna lagstiftning medför att föreskrifterna inte kan verkställas?

60 Vad gäller klassificeringen av sådana föreskrifter framgår det av artikel 1.1 f första stycket i direktiv 2015/1535 att med "teknisk föreskrift" avses "tekniska specifikationer och andra krav eller föreskrifter för tjänster, inbegripet relevanta administrativa bestämmelser, som rättsligt eller faktiskt är obligatoriska att följa vid marknadsföring, tillhandahållande av en tjänst, etablering av en tjänsteoperatör eller användning i en medlemsstat eller en större del av en medlemsstat, samt lagar och andra författningar i medlemsstaterna, med undantag för dem som avses i artikel 7, som förbjuder tillverkning, import, marknadsföring eller användning av en produkt eller som förbjuder tillhandahållande eller användning av en tjänst eller etablering som tjänsteleverantör.

61 Härav följer att en nationell lagstiftning som påverkar en informationssamhällets tjänst, för att kunna klassificeras som en "teknisk föreskrift", inte bara måste klassificeras som en "föreskrift om tjänster" i den mening som avses i artikel 1.1 e i direktiv 2015/1535, utan även måste vara rättsligt eller faktiskt tvingande, bland annat när det gäller tillhandahållande av den aktuella tjänsten eller användning av denna i en medlemsstat eller i en större del av denna.

62 I artikel 1.1 e första stycket i detta direktiv definieras en "bestämmelse om tjänster" som "ett krav av allmän karaktär som avser tillträde till och utövande av verksamhet [som avser informationssamhällets tjänster], särskilt bestämmelser om tjänsteleverantören, tjänsterna och tjänstemottagaren, med undantag för bestämmelser som inte specifikt avser [informationssamhällets tjänster]".

63 I andra stycket i denna bestämmelse anges att vid tillämpningen av denna definition ska "en regel anses vara särskilt inriktad på informationssamhällets tjänster om, med beaktande av dess motivering och dess dispositiva del, det särskilda syftet med alla eller vissa av dess enskilda bestämmelser är att reglera sådana tjänster på ett uttryckligt och målinriktat sätt". Vidare anges att "en regel inte ska anses vara särskilt inriktad på informationssamhällets tjänster om den endast påverkar sådana tjänster på ett implicit eller tillfälligt sätt".

64 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att den rumänska lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, oavsett om det rör sig om lag nr 38/2003 eller beslut nr 178/2008, inte innehåller någon hänvisning till informationssamhällets tjänster. Vidare avser artiklarna 3, 21.1, 21.31 och 41.21 i bilaga I till beslut nr 178/2008 utan åtskillnad alla typer av förmedlingstjänster, oavsett om de tillhandahålls per telefon eller på något annat sätt, såsom genom en mjukvaruapplikation.

65 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 108 i sitt förslag till avgörande krävs det dessutom enligt lag nr 38/2003 att leverantörer av förmedlingstjänster som tillhandahåller tjänster med hjälp av en smartphone-applikation, precis som alla andra leverantörer av förmedlingstjänster, ska inneha utrustning, i förevarande fall komradioapparater, som, med hänsyn till den teknik som används för att tillhandahålla tjänsten, inte fyller något användbart syfte.

66 En sådan föreskrift som den som är i fråga i det nationella målet påverkar följaktligen endast indirekt eller tillfälligt sådana tjänster, eftersom den inte är särskilt inriktad på informationssamhällets tjänster. En sådan föreskrift kan därför inte anses utgöra en "föreskrift för tjänster" i den mening som avses i artikel 1.1 e i direktiv 2015/1535, och följaktligen inte heller en "teknisk föreskrift" i den mening som avses i artikel 1.1 f i samma direktiv.

67 Av detta följer att den skyldighet att i förväg till kommissionen överlämna förslag till "tekniska föreskrifter" som föreskrivs i artikel 5.1 i direktiv 2015/1535 inte är tillämplig på sådana föreskrifter, och att underlåtenheten att överlämna ett sådant förslag följaktligen inte, med stöd av denna bestämmelse, kan få några konsekvenser för de planerade föreskrifternas verkställbarhet i ett sådant fall som det som är aktuellt i det nationella målet.

68 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den fjärde frågan besvaras med att artikel 1.1 f i direktiv 2015/1535 ska tolkas så, att en kommunal lagstiftning, enligt vilken tillhandahållandet av en förmedlingstjänst, vars syfte är att genom en applikation för smarttelefoner och mot ersättning sätta personer som vill göra stadsresor i kontakt med auktoriserade taxiförare, och som utgör en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, är beroende av ett förhandstillstånd, vilket redan är tillämpligt på andra taxitjänster, ska tolkas så, att denna bestämmelse inte är tillämplig på andra taxitjänster, med auktoriserade taxiförare, och som klassificeras som en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, är beroende av ett förhandstillstånd, vilket redan är tillämpligt på andra leverantörer av taxibokningstjänster, inte utgör en "teknisk föreskrift" i den mening som avses i den förstnämnda bestämmelsen.

Den andra och tredje frågan

69 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 3.2, 3.4 och 4 i direktiv 2000/31, artiklarna 9, 10 och 16 i direktiv 2006/123 samt artikel 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken en förmedlingstjänst, vars syfte är att genom en smartphone-applikation och mot ersättning sätta personer som vill göra stadsresor i kontakt med auktoriserade taxiförare, och som klassificeras som en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, vilken avses i artikel 2 a i direktiv 2000/31, är beroende av ett förhandstillstånd, vilket redan är tillämpligt på andra leverantörer av taxibokningstjänster, varvid ett sådant tillstånd bland annat är villkorat av att bokningarna meddelas förarna via tvåvägsradio.

70 Det ska inledningsvis påpekas att det nationella målet rör en tvist mellan Star Taxi App, ett bolag bildat enligt rumänsk rätt och med säte i Rumänien, och två rumänska offentliga myndigheter, nämligen Bukarests kommun och Bukarests kommunfullmäktige, och att tvisten följaktligen i alla avseenden är begränsad till Rumänien.

71 Det följer av fast rättspraxis att bestämmelserna i FEU-fördraget om friheten att tillhandahålla tjänster inte är tillämpliga på en situation som i alla avseenden är begränsad till en enda medlemsstat (dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten, C-268/15. EU:C:2016:874, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

72 Det framgår vidare av ordalydelsen i artikel 3.2 i direktiv 2000/31 att denna bestämmelse endast är tillämplig på informationssamhällets tjänster från en annan medlemsstat, medan det i artikel 3.4 föreskrivs att medlemsstaterna, under de förutsättningar som anges i artikeln, får vidta åtgärder som avviker från denna bestämmelse.

73 Detsamma gäller artikel 16 i direktiv 2006/123, som återfinns i kapitel IV i detta direktiv, om fri rörlighet för tjänster, och som endast är tillämplig på tjänster som tillhandahålls i en annan medlemsstat än den där tjänsteleverantören är etablerad, i motsats till bestämmelserna i kapitel III i detta direktiv, om etableringsfrihet för tjänsteleverantörer, det vill säga artiklarna 9-15 i direktivet, som även är tillämpliga på en situation där alla relevanta omständigheter är begränsade till en enda medlemsstat (dom av den 22 september 2020, Cali Apartments och HX, C-724/18 och C-727/18, EU:C:2020:743, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

74 Följaktligen är artikel 56 FEUF, artikel 3.2 och 3.4 i direktiv 2000/31 och artikel 16 i direktiv 2006/123 inte tillämpliga på en sådan tvist som den som är aktuell i det nationella målet.

75 När det gäller de andra bestämmelser som den hänskjutande domstolen har hänvisat till, nämligen artikel 4 i direktiv 2000/31, som varken enligt sin ordalydelse eller sitt sammanhang skulle vara tillämplig endast på leverantörer av informationstjänster som är etablerade i en annan medlemsstat (se, analogt, dom av den 30 januari 2018, X och Visser, C-360/15 och C-31/16, EU.C.2018.44, punkterna 99 och 100), samt artiklarna 9 och 10 i direktiv 2006/123, vilka, såsom har påpekats i punkt 73 ovan, också är tillämpliga på rent interna situationer, ska det konstateras att det finns olika skäl till detta:C:2018:44, punkterna 99 och 100), och artiklarna 9 och 10 i direktiv 2006/123, vilka, såsom har påpekats i punkt 73 ovan, även är tillämpliga på rent interna situationer, ska det konstateras att de på olika sätt innehåller en princip om förbud mot tillståndssystem. Under dessa omständigheter ska det avgöras vilken av dessa bestämmelser som kan vara tillämplig på sådana bestämmelser som de som är i fråga i det nationella målet.

76 Såsom framgår av punkterna 43 och 48 ovan är den förmedlingstjänst som är aktuell i det nationella målet inte bara en "tjänst" i den mening som avses i artikel 57 FEUF, och följaktligen i artikel 4.1 i direktiv 2006/123, utan även en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2000/31, vilken hänvisar till artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535.

77 En medlemsstats bestämmelser som reglerar en sådan tjänst kan således omfattas av såväl tillämpningsområdet för direktiv 2000/31 som tillämpningsområdet för direktiv 2006/123, i den mån det av punkterna 49 och 54 ovan följer att denna tjänst inte är en "tjänst på transportområdet", som uttryckligen undantas från tillämpningsområdet för direktiv 2006/123 genom artikel 2.2 d, läst mot bakgrund av skäl 21 i detta direktiv.

78 Enligt artikel 3.1 i direktiv 2006/123 ska detta direktiv emellertid inte tillämpas om dess bestämmelser strider mot en bestämmelse i en annan unionsakt som reglerar särskilda aspekter av tillträdet till eller utövandet av en tjänsteverksamhet inom särskilda sektorer eller för särskilda yrken (dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland, C-390/18, EU:C:2019:1112, punkt 41).

79 Det är därför viktigt att fastställa huruvida bestämmelser som innebär att tillhandahållandet av en förmedlingstjänst, vars syfte är att genom en applikation för smarttelefoner och mot ersättning sätta personer som vill göra stadsresor i kontakt med auktoriserade taxiförare, och som ska klassificeras som en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, som avses i artikel 2 a i direktiv 2000/31, med krav på förhandstillstånd, vilket redan gäller för andra leverantörer av taxibokningstjänster, varvid ett sådant tillstånd bland annat är villkorat av att bokningarna meddelas förarna via en tvåvägsradio, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 4 i direktiv 2000/31 och, om så är fallet, huruvida denna bestämmelse strider mot artiklarna 9 och 10 i direktiv 2006/123.

80 Vad gäller tillämpligheten av artikel 4 i direktiv 2000/31 framgår det av en sammantagen läsning av punkterna 1 och 2 i denna artikel att även om medlemsstaterna inte får kräva förhandstillstånd eller något annat krav med motsvarande verkan för att starta och bedriva verksamhet som leverantör av informationssamhällets tjänster, gäller förbudet i denna bestämmelse endast sådana bestämmelser i medlemsstaterna som specifikt och uteslutande avser "informationssamhällets tjänster".

81 Det framgår av beslutet om hänskjutande att beslut nr 626/2017 visserligen huvudsakligen, om än inte uteslutande, avser förmedlingstjänster som syftar till att personer som vill göra stadsresor, med hjälp av en smartphone-applikation och mot ersättning, ska kunna komma i kontakt med auktoriserade taxichaufförer, men att det inte gör mer än så, genom att utvidga tillämpningsområdet för begreppet "förmedling", såsom det definieras i artikel 3 i bilaga 1 till beslut nr 178/2008, till att omfatta denna typ av tjänst, än att på denna informationssamhällets tjänst utsträcka ett redan befintligt krav på förhandstillstånd som är tillämpligt på taxibeställningscentralers verksamhet, vilken verksamhet inte ska klassificeras som "informationssamhällets tjänster".

82 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 69 i sitt förslag till avgörande, innebär dessa bestämmelser, som enligt den hänskjutande domstolen innebär att Star Taxi App måste erhålla förhandstillstånd från den behöriga myndigheten för att få bedriva sin verksamhet, inte att det skapas ett nytt system för förhandstillstånd som specifikt och uteslutande riktar sig till en tjänst inom informationssamhället.

83 Av detta följer att förbudet mot förhandstillstånd eller andra krav med motsvarande verkan i artikel 4.1 i direktiv 2000/31 inte är tillämpligt på sådana bestämmelser som de som är i fråga i det nationella målet.

84 Det föreligger således inte någon konflikt mellan denna bestämmelse och artiklarna 9 och 10 i direktiv 2006/123, vilka följaktligen är tillämpliga på sådana föreskrifter.

85 Det måste därför avgöras om dessa artiklar ska tolkas så att de utgör hinder för en sådan reglering.

86 I detta hänseende framgår det av kapitel III avsnitt 1 i direktiv 2006/123 att en nationell tillståndsordnings förenlighet med de krav som uppställs i detta direktiv bland annat förutsätter att en sådan ordning, som till sin natur innebär en begränsning av friheten att tillhandahålla den berörda tjänsten, uppfyller villkoren i artikel 9.1 i detta direktiv, det vill säga att den är icke-diskriminerande, motiverad av tvingande hänsyn till allmänintresset och proportionerlig, men även att kriterierna för att bevilja de tillstånd som föreskrivs i denna ordning är förenliga med artikel 10.2 i direktivet, nämligen att de ska vara icke-diskriminerande, motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset, proportionerliga i förhållande till detta mål av allmänintresse, klara och otvetydiga, objektiva, offentliggjorda i förväg samt öppna och tillgängliga (dom av den 22 september 2020, Cali Apartments och HX, C-724/18 och C-727/18, EU:C:2020:743, punkt 57).

87 Därav följer att bedömningen av huruvida en medlemsstats lagstiftning om inrättande av ett sådant tillståndssystem är förenlig med de två artiklar som avses i föregående punkt, i vilka det föreskrivs klara, precisa och ovillkorliga skyldigheter som ger dem direkt effekt, förutsätter att det görs separata och på varandra följande bedömningar av dels huruvida själva principen om inrättande av detta system är berättigad, dels kriterierna för beviljande av de tillstånd som föreskrivs i detta system (dom av den 22 september 2020, Cali Apartments och HX, C-724/18 och C-727/18, EU:C:2020:743, punkt 58).

88 I detta hänseende ska det påpekas att beslutet om hänskjutande inte innehåller några upplysningar som gör det möjligt för domstolen att lämna ett svar som är användbart för den hänskjutande domstolen.

89 Det ankommer således på denna domstol att, med beaktande av samtliga relevanta omständigheter, pröva huruvida det system med förhandstillstånd som inrättats genom de förordningar som är i fråga i det nationella målet faktiskt uppfyller de två uppsättningar krav som avses i punkterna 86 och 87 ovan (se, analogt, dom av den 22 september 2020, Cali Apartments och HX, C-724/18 och C-727/18, EU:C:2020:743, punkt 78).

90 När det gäller bedömningen av huruvida kriterierna för de behöriga myndigheternas skönsmässiga bedömning är motiverade, ska det emellertid påpekas, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 99 och 100 i sitt förslag till avgörande, att det inte är förenligt med artikel 10.2 i direktiv 2006/123 att göra beviljandet av ett tillstånd att tillhandahålla en tjänst beroende av att tekniska krav uppfylls som är olämpliga för tjänsten i fråga och som därför medför omotiverade bördor och kostnader för tjänsteleverantörerna.

91 Detta kan särskilt vara fallet, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, när det gäller en skyldighet som åläggs leverantörer av en förmedlingstjänst, vars syfte är att, med hjälp av en applikation för smarttelefoner och mot ersättning, sätta personer som vill göra stadsresor i kontakt med taxichaufförer som har tillstånd att köra taxi, genom att förmedla bokningar till chaufförerna via en tvåvägsradio.

92 En sådan skyldighet, som innebär att både leverantören av förmedlingstjänster och taxiförarna måste inneha sådan radioutrustning och att leverantören av förmedlingstjänster måste ha särskild personal till sitt förfogande för att meddela bokningar till förarna, fyller inte bara inget syfte, utan har inte heller något samband med egenskaperna hos en tjänst som är helt beroende av den tekniska kapaciteten hos smarttelefoner som gör det möjligt att, utan direkt mänsklig inblandning, fastställa var taxiförare och deras potentiella kunder befinner sig och att automatiskt sätta dem i kontakt med varandra.

93 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den andra och den tredje frågan besvaras enligt följande:

- Artikel 56 FEUF, artikel 3.2 och 3.4 i direktiv 2000/31 och artikel 16 i direktiv 2006/123 ska tolkas så, att de inte är tillämpliga på en tvist i vilken samtliga relevanta omständigheter är begränsade till en enda medlemsstat.

- Artikel 4 i direktiv 2000/31 ska tolkas så, att den inte är tillämplig på en medlemsstats bestämmelser enligt vilka tillhandahållandet av en förmedlingstjänst, vars syfte är att genom en applikation för smarttelefoner och mot ersättning sätta personer som vill göra stadsresor i kontakt med auktoriserade taxichaufförer, och som ska klassificeras som en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2000/31, vilken hänvisar till artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, är beroende av ett förhandstillstånd, vilket redan är tillämpligt på andra leverantörer av taxibokningstjänster.

- Artiklarna 9 och 10 i direktiv 2006/123 ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats bestämmelser enligt vilka tillhandahållandet av en förmedlingstjänst, vars syfte är att genom en applikation för smarttelefoner och mot ersättning sätta personer som vill göra stadsresor i kontakt med auktoriserade taxichaufförer, är beroende av ett förhandstillstånd för att bedriva verksamheten, måste erhålla förhandstillstånd för att få bedriva sin verksamhet, när villkoren för att erhålla tillståndet inte uppfyller de krav som föreskrivs i dessa artiklar, eftersom de bland annat innehåller tekniska krav som är olämpliga för den aktuella tjänsten, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

Kostnader

94 Eftersom det förevarande målet för parterna i det nationella målet utgör ett led i det mål som är anhängigt vid den hänskjutande domstolen, ankommer det på denna domstol att besluta om rättegångskostnaderna. Andra kostnader för att inkomma med yttranden till domstolen än parternas egna kostnader kan inte ersättas.

Domstolen (fjärde avdelningen) ska på dessa grunder meddela följande beslut:

1. artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden ("Direktiv om elektronisk handel"), som hänvisar till artikel 1.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster, ska tolkas så, att en förmedlingstjänst som består i att sätta personer som vill göra stadsresor i kontakt med varandra med hjälp av en applikation för smarttelefoner och mot ersättning, med auktoriserade taxiförare, för vilka tjänsteleverantören har ingått avtal om tillhandahållande av tjänster med dessa förare, mot betalning av en månatlig abonnemangsavgift, men som inte vidarebefordrar bokningarna till dem, inte fastställer biljettpriset för resan eller uppbär det från passagerarna, som betalar det direkt till taxiföraren, och inte utövar någon kontroll över kvaliteten på fordonen eller deras förare eller över förarnas uppträdande, utgör en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i dessa bestämmelser.
2. Artikel 1.1 f i direktiv 2015/1535 ska tolkas så, att en kommunal lagstiftning enligt vilken tillhandahållandet av en förmedlingstjänst, vars syfte är att genom en applikation för smarttelefoner och mot ersättning sätta personer som vill göra stadsresor i kontakt med auktoriserade taxichaufförer, och som klassificeras som en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, är beroende av ett förhandstillstånd, vilket redan är tillämpligt på andra leverantörer av taxibokningstjänster, inte utgör en sådan skyldighet, och som klassificeras som en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, underställs ett krav på förhandstillstånd, vilket redan är tillämpligt på andra leverantörer av taxibokningstjänster, inte utgör en "teknisk föreskrift" i den mening som avses i den förstnämnda bestämmelsen.
3. Artikel 56 FEUF, artikel 3.2 och 3.4 i direktiv 2000/31 samt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden ska tolkas så, att de inte är tillämpliga på en tvist i vilken samtliga relevanta omständigheter är begränsade till en enda medlemsstat.

Artikel 4 i direktiv 2000/31 ska tolkas så, att den inte är tillämplig på en medlemsstats bestämmelser enligt vilka tillhandahållandet av en förmedlingstjänst, vars syfte är att genom en applikation för smarttelefoner och mot ersättning sätta personer som vill göra stadsresor i kontakt med auktoriserade taxichaufförer, och som ska klassificeras som en "informationssamhällets tjänst" i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2000/31, vilken hänvisar till artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535, är beroende av ett förhandstillstånd, vilket redan är tillämpligt på andra leverantörer av taxibokningstjänster.

Artiklarna 9 och 10 i direktiv 2006/123 ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats bestämmelser enligt vilka tillhandahållandet av en förmedlingstjänst, vars syfte är att genom en applikation för smarttelefoner och mot ersättning sätta personer som vill göra stadsresor i kontakt med auktoriserade taxichaufförer, är beroende av ett förhandstillstånd för att bedriva verksamheten, måste erhålla förhandstillstånd för att få bedriva sin verksamhet, när villkoren för att erhålla tillståndet inte uppfyller de krav som föreskrivs i dessa artiklar, eftersom de bland annat innebär att det ställs tekniska krav som är olämpliga för den aktuella tjänsten, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.